Buskpion i Bergianska trädgården. Foto: Gunvor Larsson
Buskpion. Foto: Gunvor Larsson

Wittrock ansåg att Stockholmsområdet lämpade sig väl för odling av alpina växter om de bara planterades höglänt. Eftersom han hade en förmåga att genomföra många av sina stora visioner så kunde fjällen skapas. De byggdes med sten och jord som togs från de dammar som samtidigt anlades i trädgården, framförallt Victoriadammen och från utsprängning av grottorna invid strandpromenaden.

 

Stora fjället (Asiatiska fjället)  

Stora fjället, kallas även Asiatiska fjället, och har den högsta toppen. På Stora fjället skulle växter från mellersta Europas och Asiens berg placeras, men Wittrock hann inte realisera planen före sin död. Genom åren har områdets inriktning förändrats. Fjället domineras nu av framför allt buskar, visserligen med ursprung från asiatiska bergstrakter, men från lägre höjder. Här finns olika syrenarter, deutzior, buskpioner, oxbär och rönnspireor samt några spännande träd som djävulsalm och kinesisk pimpernöt.

Stora fjällets topp mäter 19 meter över havet, lika högt som den naturliga höjden är mot Brunnsviken i väster.

Skandinaviska fjället

Skandinaviska fjället är betydligt mindre. Dess topp skulle vid anläggandet utformas efter Vallispiken i Lule lappmark. Här finns växter från den skandinaviska fjällkedjan och Island, exempelvis fjällsippa, fjällviden och smörbollar.

Nordamerikanska fjället

Förebilden för Nordamerikanska fjällets topp var vid anläggandet Mount Tacoma (nuvarande Mount Rainier) i staten Washington i USA. De planterade växterna är inte egentliga fjällväxter utan sådana som växer i lundar och på lägre nivåer i Nordamerika. På våren finns här olika treblad och fänrikshjärta. Senare kan man se fiberpalmlilja, kentuckykaffe bland mycket annat.

 

Foto: Eva Dalin
Fjällen på våren. Foto: Eva Dalin