Bleket

Bleket var trädgårdsdirektörens, det vill säga den Bergianska trädgårdsmästarens bostad. I byggnaden som uppfördes på 1800-talet fanns tidigare ett blekeri, därav husets smeknamn. Huset hyrdes under lång tid ut som bostad. På senare tid har renoveringar genomförts.

Gräsytorna och sluttningen omkring Bleket har mycket vacker vårblomning. Bleket ingår i det statliga byggnadesminne som stora delar av Bergianska trädgården utgör.

Edvard Andersons växthus på vintern. Foto: Sari Södergren

Grosshandlare Edvard Anderson (1865–1936) testamenterade sin förmögenhet till Bergianska stiftelsen vid Kungliga Vetenskapsakademien: "För inrättandet och drivandet av en vinterträdgård, där medelhavsklimatets och därmed jämförliga klimatområdens träd, buskar och örter äro uteslutande representerade".

Edvard Andersons vilja har förverkligats i ett vackert och modernt Medelhavsväxthus, en arkitektoniskt spännande anläggning, där man kan uppleva blomrikedom och grönska året runt. Växthuset är ritat av arkitekten Per-Rune Semrén på beställning av Kungl. Vetenskapsakademien. Det invigdes den 7 juni 1995 av H.M. Konung Carl XVI Gustaf.

Mer om Edvard Andersons växthus

Gamla orangeriet byggdes år 1926 under ledning av Professor Bergianus Robert Fries. Arkitekt var Erik Fant. Detta växthus kom genast att tas i anspråk för trädgårdens tropiska växtmaterial. År 1994 flyttades detta material till Tropikrummet och Palmhallen i Edvard Andersons växthus. Gamla orangeriet var då i mycket dåligt skick och har genom Kungl. Vetenskapsakademiens (KVA:s) försorg renoverats i flera omgångar.

Byggnaden användes länge för utställningsverksamhet i Bergianska trädgårdens regi och som sommarcafé. I dag hyr KVA ut Gamla orangeriet till extern restaurangverksamhet.

Grindstugan som är placerad alldeles invid tågspåren uppfördes 1887. Huset som också kallats portvaktstugan användes länge som bostadshus för Bergianska trädgårdens personal. Byggnaden ingår inte längre inom Bergianska trädgårdens verksamhetsområde. Idag finns här en butik.

Foto: AnnSofie Börjesson.

Institutionsbyggnaden uppfördes 1936 med anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse efter ritningar av arkitekt Erik Fant. Byggnaden innehåller bibliotek, kontorsplatser och herbarium. Här arbetar föreståndaren för Bergianska trädgården, tillsammans med administratörer, trädgårdspersonal och botanister.

Paviljongen

Paviljongen uppfördes 1901 för att visa upp märkliga föremål från naturen tillvaratagna i Bergianska trädgården eller från annat håll. Här visas de än idag, museiföremål i form av grenar, rötter och andra naturalier.

Museipaviljongen är en del i det statliga byggnadsminnet som stora delar av Bergianska trädgården utgör.

Mer om museipaviljongen

Vattentornet och pumphuset

Vattentornet och pumphuset uppfördes 1912 för att lösa Bergianska trädgårdens behov av fungerande bevattning. Redan 1889 fanns ett förslag, men för stora kostnader stoppade projektet. Genom en vattenledningsfond som växte till sig under åren kunde bevattningssytemet sedan anläggas.

Pumphuset. Foto: AnnSofie Börjesson

I pumphuset fanns en vattenpump som drevs med en elektrisk motor som fick ström från dåvarande Djursholmsbanan (nuvarande Roslagsbanan). Vatten från Brunnsviken pumpades upp till vattentornet. Med hjälp av ett nedgrävt rörledningsnät kunde det sedan distribueras ut till trädgården.

Brunnsvikens hade lite salt vatten så känsligare plantor vattnades separat. På 1960-talet anslöts trädgården till de kommunala ledningarna.

Båda byggnaderna ingår i det statliga byggnadsminnet som stora delar av Bergianska trädgården utgör.

Professorsvillan. Foto: Kaili Maide.

Ett år efter Bergianska trädgårdens flytt till Frescati 1885, uppfördes Professorsvillan som bostad åt Professor Bergianus Veit Wittrock. Arkitekten till Professorsvillan är okänd. Huset är byggt 1886 i schweizerstil, en stil inom arkitekturen från slutet av 1800-talet som hämtade inspiration från lantlig trähusbebyggelse i Schweiz.

Till byggnaden hörde en trädgård kring huset och en frukt- och bärträdgård. Den senare är samma som dagens Frukt- och bärträdgården och den är öppen för allmänheten. Några av de äldre träden finns kvar från Wittrocks tid.

Förutom att byggnaden var bostad åt Professor Bergianus, så inrymde den även bröderna Bergius bibliotek och Bergiusherbariet, ett arv efter de båda bröderna som grundade trädgården i Vasastaden på 1700-talet. Av ritningarna kan man även utläsa att här fanns museum, skolrum och rum för förvaring av växter i källaren. Wittrocks stora samling av porträtt på botanister (Ikonoteket) prydde väggarna och en del av möblemanget kom från bröderna Bergius bohag.

Ombyggnationer på 1920- och 60-talet

Professorsvillan har genomgått två omfattande förändringar. Den första på 1920-talet då Curman och Fant arkitektkontor gjorde ritningar till ombyggnation. Det innebar bland annat att en del av den fasta inredningen moderniserades och huset försågs med en ny veranda i 1920-talsklassicerande stil. Nästa stora ombyggnation skedde på 1960-talet då villan förvandlades till en två-familjsbostad efter ritningar av G. Eriksson. Det var under Professor Bergianus Rydbergs tid då trädgårdens verksamhets genomgick stora förändringar. I samband med detta upphörde Professorsvillan att vara professorsbostad, men har sedan hyrts ut till anställda på Kungl. Vetenskapskademien (en av Bergianska trädgårdens två huvudmän).

Professorsvillan används idag som privatbostad och förvaltas av Statens fastighetsverk. Byggnaden ingår i det statliga byggnadesminnet som stora delar av Bergianska trädgården utgör.

Stora Gustafsborg (med naturskolan Naturens Hus). Foto: Vetenskapens Hus.

Stora och Lilla gustafsborg

På 1860-talet byggdes Stora Gustafsborg som blev sommarbostad åt greve Rutger Wachtmeister och hans fru. Till Gustafsbergsområdet hörde flera byggnader, till exempel Lilla Gustafsborg. Fram till 1894 var byggnaderna utarrenderade, men sedan kunde Bergianska trädgården börja använda dem i sin verksamhet som personalbostäder.

Sedan 1964 stod Stora Gustafsborg obebott soch förföll. 1997-1999 skedde omfattande renoveringar och byggnaden räddades. Idag bedrivs naturskola i Stora Gustafsborg, öppet för förbokade klasser (läs mer under För skolor). Lilla Gustafsborg är tjänstebostad/privatbostad.

Läs mer om Stora Gustafsborg, Gustafsborgsområdet med pomologiska försöksodlingar:

Sommarbostaden som blev naturskola

Finnstugan

På platsen där Finnstugan står har det funnits bebyggelse redan då Bergianska trädgården övertog området 1885. Området utgjorde då greve Rutger Wachtmeisters sommarnöje (sommarbostad) och där Finnstugan står har det funnits ett stall som byggdes om till ett bostadshus för trädgårdsarbetare och elever. Huset brann ner 1925 efter ett blixtnedslag, men återuppbyggdes snabbt. Finnstugans senaste tillbyggnad är från 1945, då det byggdes ut med en extra flygel i söder, som som bestod av åtta rum för trädgårdselever. Genom åren har Finnstugan även använts som kontor och privatbostäder.

Finnstugan ingår i det statliga byggnadsminnet som stora delar av Bergianska trädgården utgör.

År 1908 lät Professor Bergianus Veit Wittrock uppföra ett åttkantigt torn på en av Bergianska trädgårdens högsta punkter. Tornet skulle användas som förvaringsplats åt Wittrocks karpologiska samling, i praktiken var det hans kottar och fröer. (Karpologi betyder läran om frukter.) Tornet fungerade också som arbetsplats åt Wittrock och utkikstorn.
Högst upp i tornet finns en terrass som man når genom sinnrikt konstruerade luckor.   

Byggnadens ritades av arkitekten Oskar Lindberg. Redan omkring 1915 fick arkitekt Ragnar Hjorth i uppdrag att bygga om tornet. Tornhuvan byggdes då på och kröntes med klotet.

Byggnaden ingår i det statliga byggnadsminnet och har mycket välbevarad interiör. Där känns som om tiden stått stilla och åldrandet har fått fortgå på ett respektfullt sätt. Enligt Statens Fastighetsverk har tornet ett ”synnerligen högt kulturvärde” och det är svårt att hitta så välbevarade och oförändrade interiörer från tidigt 1900-tal.

Tornet har inte öppet för allmänheten, annat än vid särskilt utannonserade tillfällen.

Victoriahuset med Victoriadammen i förgrunden. Foto: Eva Dalin.

År 1899 godkände Kungliga Vetenskapsakademien ett förslag om att uppföra ett växthus för vattenväxter, framförallt jättenäckrosen Victoria, i Bergianska trädgården. Liknande växthus var på modet i Europa och eftersom dåvarande professor Bergianus Veit Wittrock hade ett stort vetenskapligt intresse för vattenväxter och alger ville han förstås också gärna ha ett victoriahus i Bergianska trädgården. Victoriahuset uppfördes under ledning av Wittrock och arkitekten var I Örtendahl. Redan vid invigningen år 1900 blommade jättenäckrosen för första gången.

I Victoriahuset finns även en mängd andra tropiska vatten- och nyttoväxter.

Mer information:

Victoriahuset