Museipaviljongen, vattentornet och pumphuset

Museipaviljongen, vattentornet och pumphuset är alla från tidigt 1900-tal, och museipaviljongen är en del i det statliga byggnadsminnet som stora delar av Bergianska trädgården utgör.

Paviljongen

Paviljongen uppfördes 1901 för att visa upp märkliga föremål från naturen tillvaratagna i Bergianska trädgården eller från annat håll. Här visas de än idag, museiföremål i form av grenar, rötter och andra naturalier.

Museipaviljongen
Museipaviljongen. Foto: Bergianska trädgården

Trädgårdspaviljong vid Gustafsborgsområdet som förlaga

När Bergianska trädgården flyttade till Frescati fanns en trädgårdspaviljong i Gustafsborgsområdet. Den flyttades från Gustafsborgsområdet till kullen vid Vattentornet för att istället användas som museipaviljong. År 1901 lät Professor Wittrock bygga en till snarlik den som flyttats. Även denna paviljong skulle visa upp tillvaratagna föremål från naturen. Paviljongen vid vattentornet brann ner i början av 1900-talet, medan den andra fortfarande lyser blå i grönskan.

Sammanväxningar och häxkvastar

Den 26 maj 1890 kullkastades en av trädgårdens gamla ekar i en våldsam storm. Rötterna hade inte växt på djupet utan är sammanväxta i olika riktningar, något dåvarande professor Veit Wittrock tyckte var mycket märkligt och lät därför göra ett bord av ekens rötter. Detta bord och andra märkvärdiga botaniska museiföremål (häxkvastar, sammanväxningar, m.m.) fanns ursprungligen i grottorna utmed Brunnsviken.

Museiföremål från paviljongen
Museiföremål från paviljongen. Foto: Bergianska trädgården

En del av dem härstammar från gamla Bergielund, Bergianska trädgårdens ursprungsplats i vid nuvarande Vasaparken i Stockholm. Då det inte var gynnsamt med fukten i grottorna så flyttades de in i museipaviljongerna istället. I paviljongen som finns kvar förvaras än idag de museiföremål i form av grenar, rötter och andra naturalier som fanns här i början av 1900-talet. Byggnaden omgärdas av vackra bokar.

Vattentornet och pumphuset

Vattentornet och pumphuset uppfördes 1912 för att lösa Bergianska trädgårdens behov av fungerande bevattning. Redan 1889 fanns ett förslag, men för stora kostnader stoppade projektet. Genom en vattenledningsfond som växte till sig under åren kunde bevattningssytemet sedan anläggas.

Blommande träd i förgrunden, utsikt mot vatten och liten rund tegelbyggnad.

Pumphuset. Foto: Bergianska trädgården

I pumphuset fanns en vattenpump som drevs med en elektrisk motor som fick ström från dåvarande Djursholmsbanan (nuvarande Roslagsbanan). Vatten från Brunnsviken pumpades upp till vattentornet. Med hjälp av ett nedgrävt rörledningsnät kunde det sedan distribueras ut till trädgården.

Vattentornet vid Bergianska trädgården
Vattentornet vid Bergianska trädgården. Foto: Bergianska trädgården

Brunnsvikens hade lite salt vatten så känsligare plantor vattnades separat. På 1960-talet anslöts trädgården till de kommunala ledningarna.

Båda byggnaderna ingår i det statliga byggnadsminnet som stora delar av Bergianska trädgården utgör.

På denna sida