Jätteknölkalla - ett av växtvärldens underverk

I maj 2011 väckte jätteknölkallan Amorphophallus titanum stor sensation när den blommade i Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården. Många köade för att se den. Arten hade bara blommat två gånger tidigare i Sverige, första gången var 1935 i Bergianska trädgården. Den spektakulära växten utmärker sig genom sin stora storlek, märkliga form och hemska stank. När den väl slagit ut blommar den bara under två till tre dagar.

Jätteknölkalla
Jätteknölkalla i Edvard Andersons växthus. Foto: Gunvor Larsson

Jätteknölkallans liv

Knölkallor har en väldigt speciell livscykel. De växlar mellan att ha ett blad, att vila och att blomma.

Det enda bladet samlar näring i en rotknöl. När bladet vissnar ner efter 9-24 månader vilar knölen i några månader för att sedan skicka upp ett nytt, större blad. Knölen växer också i storlek och efter några cykler med omväxlande blad och viloperioder är den tillräckligt stor för att blomma. Efter fruktsättningen går knölen åter i vila för att sedan skicka upp ett nytt blad och samla näring till nästa blomning.

I naturen blommar en jätteknölkalla vartannat eller vart tredje år, men när den odlas i växthus kan det ta längre tid mellan blomningarna.

Titaniska jättar från Sumatra

Jätteknölkalla hör hemma i regnskogen på ön Sumatra i Indonesien, där den växer i ett område något större än Småland. Arten upptäcktes 1878 av en italiensk botanist och fick namnet Amorphophallus titanum vilket betyder jättelik oformlig fallos. I grekisk mytologi var de jättelika titanerna barn till Gaia (jorden) och Uranus (himlen). Bergianskas kallor har fått namn efter titanerna; Cronus blommade 2011 och Crius blommade 2013. En jätteknölkalla blommade för första gången utanför Sumatra i London 1890. Den har blivit alla botaniska trädgårdars önskeväxt och skapar en skräckblandad förtjusning bland sina åskådare.
Bedrar sin pollinatör

Blomställningen skickar ut en vidrig doft av kadaver, rutten fisk och bränt socker. Stanken och det köttröda hölsterbladet lurar asbaggar att försöka lägga ägg i blomställningens inre. Där hålls de fångna under två dygn innan de släpps ut igen. Det första dygnet är bara växtens honblommor utslagna, hanblommorna släpper sitt pollen först under det andra dygnet. Inpudrade med pollen flyger asbaggarna iväg, redo att luras av nästa jätteknölkalla.

En imponerande storlek

Jätteknölkallan bildar en enorm underjordisk knöl, som störst 160 kilo tung. Från knölen skjuter det upp ett enda titaniskt blad, stort som ett litet träd. När bladet vissnat ner går knölen i vila några månader och då den vaknar upp igen har förhoppningsvis en blomknopp bildats. Blomställningen skjuter upp med en väldig fart och kan växa fem till 15 cm per dygn. När den nått 1,5 till 2,5 meters höjd vecklar ett hölsterblad ut sig likt en purpurröd, plisserad sammetskjol.

Stort intresse för jätteknölkallan 2011 och 2013

Bergianska trädgårdens jätteknölkalla Amoprphphallus titanum slog ut strax efter kl 13 onsdag 18 maj 2011. Den var då 142 cm hög och stank under kvällen av sopor och kadaver. Blomställningen stod fullt utslagen även under torsdagen, men började dra sig samman redan dagen därpå och föll ihop helt måndagen 23 maj. Under de fem dagar jätteknölkallan stod i blom sågs den av 7 000 besökare.

Även i juli 2013 blommade en jätteknölkalla i Bergianska trädgården. Vi hade under dessa dagar drygt 4 600 besökare. Knölen som blommade var "syskon" till den kalla som blommade 2011 men blomställningen blev mycket högre denna gång, hela 194 cm!

På denna sida