Föremålssamlingen
Bergianska trädgårdens föremålssamlingar består främst av bröderna Bergius donerade bohag från Bergielund. Precis som biblioteket och Bergiusherbariet ägs föremålen av Bergianska stiftelsen under Kungl. Vetenskapsakademien.
Förutom bröderna Bergius bohag består Bergianska stiftelsens föremålssamlingar även av Ikonoteket som är en samling katalogiserade porträtt av botaniska författare. Trädgården har även bevarat sin historia i form av frökataloger, kartor och elevkataloger från Bergianska trädgårdsskolan, m.m.
Bergius bohag
Bröderna Bergius levde i ett välbärgat 1700-talshem på sin malmgård vid Karlbergsallén. Bostadshuset hade två våningar: Bottenvåning med 3 rum och kök samt kökskammare, övervåningen med salong, bibliotek och herbarium samt en vindsvåning med två små rum. Från detta hem kommer det donerade bohaget.
Bland föremålen finns flera av 1700-talets karakteristiska stilar representerade såsom senbarock, rokoko och gustaviansk stil. De har framförallt funnits i salen och i förmaket.
Förutom möbler bestod donationen även av konst och ett vackert insektskabinett som tillhört den svenske zoologen Carl Alexander Clerck (1709-65). Mest omfattande av de donerade föremålen var biblioteket och herbariet.
Bostad för Professor Bergianus
I P.J. Bergius testamentariska författning står det att Professor Bergianus bör bo i någon av byggnaderna på Bergielund. I huvudbyggnaden efterlämnades möblerna och konsten. Ända tills en bra bit in på 1900-talet bodde Professor Bergianus bland bröderna Bergius bohag på Bergielund, senare i Professorsvillan i Bergianska trädgården, Frescati. Idag förvaras bohaget på annan lokal.
Ikonoteket
Under slutet av 1800-talet skapade Professor Bergianus Viet Wittrock en samling av porträtt på botanister genom tiderna. Här finns exempelvis foton, kopparstick, trästick och minnesmedaljer över kända botanister såsom Carl von Linne och Olof Rudbeck. Samlingen har i dag växt till flera tusen porträtt.
Veit Wittrock, som var Professor Bergianus år 1879-1914, var en entusiastisk och idog samlare av porträtt av kända botanister. Själv hade han följande förklaring till sitt intresse:
"Det syntes mig som om personligheten hos de botaniska författare, vilkas verk jag hade framför mig, tedde sig betydligt klarare, då jag varit i tillfälle att genom dessa porträttstudier göra mig förtrogen med författarnes utseende."
Porträttsamlingen hängde på väggarna i Wittrocks arbetsrum för att han, som han sa "ständigt skulle kunna njuta av deras sällskap".
Ikonoteket, som porträttsamlingen kallas, växte genom posititva svar på Wittrocks "tiggarbrev" som skickades ut till botanister runt om i Europa. Porträtt av de botanister som redan var avlidna samlade han in från en mängd olika källor. Ikonoteket är en brokig samling med avbildningar i form av trästick, kopparstick, fotografier och minnesmedaljer.
I porträttsamlingen finns såväl svenska som internationellt erkända botanister avbildade. Den absoluta merparten föreställer män vilket är föga förvånande med tanke på dåtidens möjligheter för kvinnor att studera, men även ett par kvinnor finna bland porträtten. Bland samlingens porträtt finns förstås Olof Rudbeck den äldre, Carl von Linné och bröderna Bergius, men även ett stort urval av tidiga vetenskapsmän som Aristoteles och Theoprastos Eresios som båda var födda kring 300 f. Kr.
Karikatyrer och medaljer
Förutom porträttsamlingen ingår i Ikonoteket även ett antal karikatyrer över botanister, ett stort antal tidningsurklipp, brevkorrespondens och liknande från botanister runt om i världen. Dessutom finns ett antal jubileumsmedaljer bevarade i samlingen. Präglade i företrädelsevis brons eller silver finns medaljer som minne över botanister som Linné och hans lärljungar Thunberg och Solander, en föreställande Wittrock själv och en medalj som präglats som ett erkännande till glasgrossist Edvard Andersson, som 1930-talet donerade en stor summa pengar till trädgården för uppförandet av ett medelhavsväxthus.
År 1899 överlämnade Veit Wittrock Ikonteket till Bergianska Stiftelsen. Då bestod samlingen av ca 700 bilder samt information om botanisterna som var porträtterade. Allt eftersom åren gick växte sig samlingen allt större, dels till följd av inköp, dels tack vare de många gåvor som donerades till samlingen. 1905 gav Wittrock ut den andra illustrerade katalogen över samlingens innehåll i publikationsserien Acta Horti Bergiani, vid det laget fanns 4083 porträtt registrerade i katalogen. Då Veit Wittrock gick bort 1914 fanns så många som 5658 bilder i Ikonoteket.
Femton år före sin bortgång skrev Wittrock över samlingen på Bergianska stiftelsen genom ett gåvobrev. Hela samlingen förvaltas därför idag av stiftelsen.
Ekbloms akvareller
Exakthet, noggrannhet, men också lustfylld känsla - en vetenskaplig illustration måste rymma information utöver den som ord och siffror kan förmedla. Konstnärsparet Thérèse och Axel Ekblom hade en enastående talang för just detta - att se naturens varje skiftning och att ha förmågan att överföra den med färg och pensel till papper.
Makarna Ekblom träffades på Konstakademien i Stockholm och förlovade sig 1895. Då kombinerade de båda studier på akademien med extraknäck åt Bergianska trädgårdens Professor Bergianus, Veit Wittrock. Wittrock hade nämligen ett aldrig sinande behov av illustrationer (akvareller) av varianter av de arter han för tillfället undersökte. Det blev mängder av oerhört detaljerade avbildningar av styvmorsviol, grankottar, äpplen, linneor och aklejor för Axel och Thérèses del. Axel Ekblom gjorde också målningar av de "provinsblommor" - som senare kom att kallas landskapsblommor - som Veit Wittrock engagerade sig i.
Professor Wittrock var en idog arbetsmyra och han förväntade sig att hans medarbetare skulle hålla samma tempo. Det gällde även konstnärerna, och makarna Ekblom tillbringade många och långa sommardagar i Bergianska trädgården med målarlådor och örter som sällskap. Men förtjänsten var god, fyra kronor och 50 öre kunde en akvarell inbringa, och det var ett välkommet tillskott i kassan för Ekbloms, som till vardags arbetade med att ta fram illustrationer åt Naturhistoriska Riksmuseet.
Blomsternamn åt barnen
Paret fick fem barn, tre flickor och två pojkar. Döttrarnas namn vittnar om engagemanget de kände för sitt blommåleri. Äldsta dottern döptes till Viola, mellanflickan till Karin Linnea och yngsta dottern ville Thérèse och Axel ge namnet Akleja. Men prästen vägrade så hon fick istället det blomsterklingande namnet Torborg Flora.
Tusentals akvareller dokumenterar variationsrikedom
Att det blev en sådan stor skatt av akvareller från Axel och Thérèses hand beror delvis på, som det skulle visa sig, en felaktigt hypotes från Wittrocks sida. Han fascinerades över den enorma variationsrikedom som till exempel styvmorsviolen uppvisade och trodde att detta skulle leda till nya arter. Dessa ville han förstås avbilda för att använda i sin bevisföring, något som alltså gav mängder med arbete åt makarna Ekblom. Senare skulle det visa sig att den uppställda hypotesen var felaktig, men akvarellerna är fortfarande lika vackra och hänförande för betraktaren. Idag utgör de tusentals akvareller paret Ekblom målade åt Wittrock en del i de historiska samlingar som tillhör Bergianska stiftelsen.
Senast uppdaterad: 4 augusti 2022
Sidansvarig: Bergianska trädgården