Öland och Gotland

Alvar är öppna landskap. Det beror framförallt på att jordtäcket är för tunt för träd och buskar, men också på att människan låtit boskap beta dessa magra marker. På Öland finns världens största sammanhängande alvarmark, ”Det Stora Alvaret”. Benämningen alvar kommer troligen ur ordet alv som utgör den obrukbara jorden under matjorden. Landskapet är mycket speciellt och finns endast på ett fåtal platser i världen, bl.a. Öland och Gotland.

På alvaret finns växter som klarar de speciella förhållandena och ett torrt och soligt klimat. Kalkstenen försvårar växtens näringsupptag av vissa ämnen, men den har en förmåga att lagra värme som ger ett gynnsammare klimat. Det gör att även sydligare växtarter kan överleva här.

De kala hällarna

På de kala hällarna trivs lavar, men även mossor och andra torktåliga växter såsom fetknopp. Där stenen vittrar sönder och ett litet jordtäcke bildas skapas lite bättre förutsättningar. Där trivs grusslok, alvargräslök, kattfot, liten sandlilja, getväppling och backtimjan.

I sprickor mellan hällarna skapas ännu gynnsammare förhållanden med ökat jorddjup. Där samlas mer fukt och mull och växterna skyddas i viss mån från bete. I dessa sprickor växer buskar som t ex ölandstok och gulkronill, men ibland kan även enstaka träd, ofta tall och en, få fäste här. Det är ett utsatt läge och silverskimrande torra döda stammar och grenar är vanliga i landskapet.

Buskalvar

På Gotland är alvaren mindre och är som mosaiker av öppna ytor mellan tall- och buskdungar. Sådana miljöer kallas buskalvar. Där växer ofta slån, rönn, en, getapel och oxel. Örter såsom stor sandlilja och blodnäva trivs bra i denna miljö. På avdelningen Öland & Gotland har vi även skapat ett litet buskalvar.

Här och där mellan kalkstenen på alvaren finns också kalkfattiga områden, sandavlagringar från istiden, där kalkskyende växter som ljung trivs.

Ängar är områden som domineras av gräs och örter. De är inte naturliga utan är skapade av människan för att ge föda åt tamdjur. Beroende på var de ligger i landskapet kan de vara torra eller fuktiga..

På Öland och Gotland förekommer så kallade torrängar. De finns på marker med tunt kalkrikt jordtäcke och har många likheter med stäppområden. Växtarterna är anpassade att tåla torka under långa perioder. I sluttningen där torrängen är placerad ligger berget strax under jordtäcket vilket skapar rätt förutsättningar. Ängen kommer att slåttras en gång om året.

Torrängen är artrik med många örter, men gräset fårsvingel dominerar. Artrikedomen gynnas av bete och slåtter. På våren blommar  bland annat gullvivor och fältsippor. Under försommaren blåklockor, brudbröd, gulmåra och solvända. Arter som vi också planterat här.

Alvar och torräng övergår ofta i varandra och många arter trivs i båda såsom ullranunkel, getväppling och backtimjan. Flera av de vanligaste orkidéerna på öarna, trivs också i denna miljö såsom Sankt Pers nycklar, Adam och Eva och krutbrännare. Vi kommer däremot inte odla orkidéer här då de är fridlysta.

Arter du kan hitta på torrängen:

Växter nära bebyggelse, kulturmark och vägkanter