Edvard Andersons växthus

Medelhavsfloran visas i landskapslika planteringar med prov på olika vegetationstyper. Här kan man vandra bland doftande cistrosor, ginst och rosmarin, från ogenomtränglig macchia förbi kalkklippor, ek- och lagerskog och vidare runt de mörka lavaklipporna med Kanarieöarnas speciella växter.

Mitt i hallen finns en myrtenomgärdad trädgård, en liten patio med rötter i antikens trädgårdsideal. Kring den lilla bassängen ställer trädgårdsmästarna ut säsongens mest praktfullt blommande växter i krukor. I anslutning till pation växer fruktträd och andra nyttoväxter från medelhavsområdet. Här finns ett knotigt olivträd, lager, fikon, citron och apelsin och ett litet vinberg med vinstockar och kapris. Under vårmånaderna blommar färgstarka lökväxter vid vinrankornas bas.

Alla områden med Medelhavsklimat gränsar till stora ökenområden. Öster om Kaliforniens bergskedjor råder regnskugga och där breder Mojave- och Sonoraöknen ut sig. Den senare sträcker sig från Kalifornien långt in i Mexiko.

Både Mojave- och Sonoraöknen har en mycket rik flora. I Kalifornienrummets gula sandstenslandskap finns många av de mest karaktäristiska växterna representerade: saguarokaktus, jojobabuske, djävulstunga och boojum. Störst är den över åtta meter höga krusbärskaktusen, luddigast är gubbhuvudet och rundast är de sextioåriga svärmorskuddarna.

Här frodas växter från tempererade regnskogar i Australien och Nya Zeeland tillsammans med arter från Andernas bergsregnskogar i Sydamerika. Där är temperaturen svalare än i tropisk låglandsregnskog men nederbördsmängden är större och fördelad över hela året.

Den höga luftfuktigheten gynnar epifytiska växter som kan slå rot i trädens grenklykor och barkspringor. Ordet epifyt kommer av grekiska epi = på och phyton = växt. Epifyter är inte parasiter som suger näring ur sin värd, utan har sin växtplats i träden där de kommer närmare solljuset. På epifytväggen växer epifytiska ormbunkar, kaktusar, ananasväxter och storbladiga kallaväxter av släktet Anthurium.

Rummet domineras av ormbunkar, alltifrån stora trädormbunkar till de minsta epifyterna på deras stammar. Ormbunkar sprids med sporer som bildas i sporgömmen på bladens undersidor. Sporgömmena sitter ofta i mönster av prickar eller streck. Ibland kan de sitta koncentrerade på en del av bladet eller på speciella blad. Ormbunkar är speciellt vanliga i fuktiga, skuggiga skogar och som epifyter i regnskogarnas trädkronor.

Landskapet i sydvästra Australien är flackt och sandigt. Det täcks av täta busksnår (kwongan) eller låga eukalyptusskogar (mallee) och hyser ganska få örter. Artrikedomen är ändå oerhört stor, med över 8 000 växtarter. Under den heta perioden ser vegetationen dammigt grå ut på avstånd. Buskarnas blad är nämligen ofta små och hårda och skyddas mot avdunstning genom ett tunnt vaxskikt som ger den grå tonen.

I vårt Australienrum finns många representanter för områdets viktigaste växtfamiljer: proteaväxter, myrtenväxter och ärtväxter. Där finns också flera exemplar av det märkliga grästrädet Xanthorrhoea preissii, speciellt anpassat till att överleva bush-bränder. Under vinter och vår står buskarna översållade av blommor och akaciorna sprider väldoft i rummet.

I själva Kapregionen finns nästan inga skogar, istället är det buskvegetation som dominerar − fynbos. Den påminner om hårdbladsfloran i Medelhavsområdet, med buskar som har små och hårda blad för att klara sommartorkan. Till fynbosfloran hör proteaväxter, ljungväxter, restioväxter och pelargoner. Kapregionen är också det område i världen som har flest vilda lök- och knölväxter; iris-, amaryllis- och liljeväxter.

Strax nordost om Kaplandets berg sänker sig landet ned mot ett slättområde så torrt att det fått namnet Karoo-öknen. Där finns en rik flora av olika slags suckulenter, växter som utvecklats till att spara vatten i sina stammar eller blad under torrtider. I våra planteringar finns bland annat levande stenar, middagsblommor, törelväxter och aloearter.

Tropisk regnskog fanns ursprungligen i ett bälte runt ekvatorn men är nu koncentrerad till tre kärnområden. Det största finns i Syd-och Mellanamerika, det näst största i den Indo-malayiska regionen i Sydostasien och det tredje i Centralafrika.

Regnskogen är världens artrikaste ekosystem. Trots att den bara upptar ca 7 procent av jordens landyta finns mer än hälften av alla kända arter där och man antar att bara 10 procent av regnskogens arter är upptäckta! På en hektar (100 x 100 m) tropisk regnskog kan det finnas 300 olika trädarter och på angränsande hektar kan artsammansättningen vara en helt annan.

I Palmhallen kan man se exempel på olika växtanpassningar från tropisk låglandsregnskog och nyttoväxter som ursprungligen kommer därifrån.

Kottepalmer tillhör de nakenfröiga växterna, tillsammans med barrträd, gnetumväxter och gingkoväxter. Kottepalmer är en gammal grupp som har funnits i åtminstone 250 miljoner år. I dag finns det ca 300 arter, alla mer eller mindre utrotningshotade. I mittrabatten visas ungefär 15 arter.

Gnetumväxter är en annan nakenfröig växtgrupp med knappt 100 arter. Samtliga tre släkten, Welwitschia, Gnetum och Ephedra finns här.

Ett axplock av de nyttoväxter som odlas i varmare klimat finns här. Flera använder vi nästan dagligen som fiberväxten bomull och kaffeträd och tebuske till dryck. Frukterna avokado och smultronguava, och de en gång i tiden exotiska kryddorna kanel, kardemumma och kryddpeppar hittar du här.

Längs den södra väggen finns det några odlingsskåp. I orkidéskåpet visas tropiska representanter av orkidéer. Orkidéfamiljen är en av de största växtfamiljerna med fler än 2 5000 arter. De flesta arterna återfinns i tropikerna. Ungefär två tredjedelar av alla arter är epifyter, medan resten är marklevande. I orkidéskåpet finns också flera arter av tillandsia, ett släkte i familjen ananasväxter.

I två andra skåp har vi köttätande växter. I naturen hittar man ofta köttätande växter på näringsfattiga sura jordar med kvävebrist. ”Köttdieten” fungerar då som komplement för att få mer näring. I Sverige finns tre släkten insektsätande växter – sileshår (Drosera), tätört (Pinguicula) och vattenbläddra (Utricularia). Här hittar du arter av dessa släkten och andra som kräver varmare klimat, som spektakulära kannrankor, släktet Nepenthes och den populära venusflugfällan, Dionaea muscipula.