Färgväxter
Det går att färga med de flesta växter. Gamla och kända färgväxter är krapp och vejde. Vanliga trädgårdsväxter som tagetes, dahlia och kryddsalvia lämpar sig också bra för växtfärgning.
Nästan alla växtfärger är vattenlösliga så det behövs betmedel för att färgen ska fästa på textilfibrer. Det fungerar som ett slags klister för färgen. Betning gör också att färgen inte bleks så lätt. Ett vanligt betmedel är alun.
Växtfibrer av cellulosa är betydligt mindre mottagliga för både färgämnen och betmedel än animaliska fibrer såsom ull och silke. Speciella metoder krävs för att få ut starka eller mörka färger på bomull och lin.
Krapp färgar rött och vejde färgar blått
Krapp Rubia tinctorium växer naturligt från Sydeuropa till västra Himalaya och är en av de äldsta färgväxterna. Människan har färgat med krapprötter i årtusenden. Växten har tidigare odlats även i Sverige och förekommer idag sparsamt förvildad. Numera importeras rötter i mindre omfattning.
Färgämnet alizarin är ett rött färgpigment som ursprungligen utvanns ur roten på krapp. Idag framställs det syntetiskt ur stenkolstjära. Färgning med alizarin (krapprot) ger röda, rosa, orange-röda eller tegelröda färger på textilier. Det röda färgämnet påverkas av temperaturen på färgbadet, ju varmare desto mer brunröda toner.
Det är bara ett fåtal växter som ger blå färger, bland annat vejde, indigoarter och färgpilört. Vejde Isatis tinctoria innehåller det blå färgämnet indigo. Växten odlades i Norden för ca 2 000 år sedan. Under medeltiden var det den näst viktigaste handelsvaran efter vin i Europa, men den förlorade sin betydelse på 1500-talet efter att färgämnet indigo började importeras från Indien.
Historiskt har vejdefärgning varit en mycket komplicerad process med hemliga recept som endast några få hantverkare kände till. Mest miljövänligt är om färgningen sker genom fermentering (en naturlig jäsningsprocess).
Vejde växer sällsynt vilt vid Östersjöns stränder i södra Sverige.
Vilken färg ger växten?
| Växter som ger blått | vejde Isatis tinctoria färgpilört /japansk indigo Persicaria tinctoria västindisk indigo Indigofera suffruticosa australisk indigo Indigofera australis gul färgväppling Baptisia tinctoria |
| Växter som ger rött | krapp Rubia tinctoria färgmåra Asperula tinctoria safflor Carthamus tinctoria (används mest på siden och många överfärgningar) |
| Vattenlösliga betainrika växter som ger mindre beständiga röda toner | kermesbär Phytolacca acinosa blodamarant Amaranthus cruentus ‘Hopi Red Dye’ malabarspenat Basella alba ‘Rubra’ |
| Växter som ger gult | färgreseda Reseda luteola ängsskära Serratula tinctoria färgginst Genista tinctoria färgkulla Cota tinctoria tigeröga Coeropsis tinctoria gullskära Cosmos sulphureus sammetstagetes Tagetes patula flicköga Coreopsis grandiflora kryddfänkål Foeniculum vulgare kardon Cynara cardunculus morot Daucus carota gul lök Allium cepa renfana Tanacetum vulgare björk Betula pendula pil (olika arter av Salix) |
| Växter som ger beigt | kryddsalvia Salvia officinalis stinktagetes Tagetes minuta mörkröd dahlia Dahlia x pinnata daggkåpa Alchemilla vulgaris en Juniperus communis gran Picea abies |
| Växter som ger oranget | flicköga Coreopsis grandiflora gullskära Cosmos sulphureus tigeröga Coreposis tinctoria |
| Växter som ger grönt | sommarrudbeckia Rudbeckia hirta var. pulcherrima (sorter med mörkare blommor som 'Cherry Brandy') rödbladig bitterpilört Persicaria hydropipper färsk vass Phragmites australis (blomax) getapel Rhamnus cathartica (bär) De två sistnämnda växer vilt i naturen. |
| Växter som ger lila-rosa-grå-blå färgtoner | mörkröda/svartlila blommor av stockros Alcea rosea ’Nigra’ petunia Petunia x hybrida ’Debonair Black Cherry’ bukettviol Viola x williamsii 'Sorbet Black Delight' Lila morot Daucus carota ‘Deep Purple’ solros Helianthus annuus ‘Hopi Black Dye’ bladmynta Perilla frutescens mörkröd basilika Ocimum basilicum. Fryst växtmaterial ger blå toner. Färgens nyans beror på PH-värdet i färgbadet. |
Olika metoder för växtfärgning
Banka fram färg med hammare, låt färgbadet stå i solen eller sätt igång en jäsningsprocess. Det finns många sätt att få växternas färg att fastna på textil.
Traditionell växtfärgning
Traditionell växtfärgning görs vanligen på ullgarn, men metoden lämpar sig lika bra på siden. Textilier av växtfibrer får svagare färg och sämre ljusfasthet.
Det textila materialet hettas upp i färgbadet till 90 °C under en timme. Textilierna får sedan svalna i färgbadet.
Resultatet blir bäst om textilierna är betade i förväg med alun (ca 10 % av materialets vikt) och ibland även vinsten (ca 5 % av materialets vikt). Betmedel fungerar som ett slags "klister" för att färgen ska fästa på fibern. Både alun och vinsten ökar ljus- och hållfastheten.
Det går bra att använda färskt växtmaterial som fått koka upp under en timme dagen innan. Vid färgning med krapp, kermesbär och blodamarant ska temperaturen inte överskrida 60 °C, för då blir färgtonen mindre röd.
Solfärgning
En långsam men skonsam färgningsmetod är solfärgning där färgväxt och textilier eller garn ligger i vattenbad (25–40°). Ställ en glasburk i solen upp till en vecka. Vattenkvalitet och pH påverkar och kan vara avgörande för slutresultatet. Solfärgning är skonsamt för miljön. Dels används mycket lite vatten och all energi fås från solen.
Organiskt material som komposteras alstrar också värme, exempelvis färskt gräsklipp och stallgödsel. Det kan bli upp till 70 ˚C i färskt gräsklipp! Denna metod lämpar sig för att färga textilier med shibori, en teknik där tyg viks, knyts eller sys för att skapa mönster.
Hapa Zome, mekaniskt växttryck
Tekniken kommer ursprungligen från Japan. Med hjälp av en hammare kan man få växtfärger och växtformer att fastna på tyg. Bäst resultat blir det om textilierna förbetas med alun och slutfixeras med strykjärn.
Olika blommor och blad, exempelvis styvmorsviol Viola tricolor, går bra att använda. Du behöver också en hammare och en bräda till underlag. Lägg blommorna och bladen på tyget. Använd pappersservetter eller tyg överst för att undvika att banka direkt på blommorna. Det finns oändliga möjligheter att skapa fina mönster med olika växter.
Prova dig fram. Vissa växter som ek, rönn och salvia ger bestående mönster. Men violer och ringblommor tål varken ljus eller tvätt.
Eco Print och Bundle Dyeing
Eco Print och Bundle Dyeing är tekniker där blommor och blad pressas hårt mot förbetat tyg genom att tyget antingen viks eller rullas ihop. Om tyget är vikt används träbrädor och metallklamrar för att växterna ska pressas hårt mot tyget. Runt det rullade tyget viras snören. Materialet kokas sedan under en timme och ska helst svalna i färgbadet. Det är viktigt att bladens undersida ligger mot tyget.
Till denna metod används förslagsvis eklöv, rosenblad, björnbärsblad, stinktagetes och ängsskära. Blommor från mörka stockrosor och petunior, gullskära, tigeröga samt lökskal ger extra färg.
Indigofärgning
Det är bara ett fåtal växter som ger blå färger, bland annat vejde, indigo-arter och färgpilört. För att det blå färgämnet indigo ska kunna fästa på textilier behöver man göra färgbadet basiskt och reducera syremängden. En metod är fermentering, en naturlig jäsningsprocess. Lut från björkaska eller kalk gör färgbadet basiskt. Med hjälp av glykossirap och vetekli sätts fermenteringsprocessen igång.
Odlingstips
Här är några tips till dig som vill odla egna färgväxter. De är allmänna odlingsråd gäller naturligtvis också odling av grönsaker och prydnadsväxter.
- Välj ett bra odlingsläge, gärna solbelyst och skyddat.
- Det är viktigt att ha bra jord. Jorden bearbetas maj–april med stallgödsel och granulerad hönsgödsel. Allt ska blandas ordentligt och sedan vila i 1–2 veckor så att jordstrukturen mognar.
- Skifta helst odlingsställe varje år för att undvika jordtrötthet och växtsjukdomar.
- Var noga med kvaliteten på fröer och plantor.
- Plantera med rätt rad- och plantavstånd och gallra i omgångar.
- Det är viktigt med riklig och rätt vattning.
- Rensa bort ogräs samt gula och sjuka växtdelar. Bekämpa skadedjursangrepp redan från början.
- Ett 5 cm tjockt lager gräsklipp håller jorden fuktig och fri från ogräs, dessutom tillförs näring.
- Städa odlingslandet på hösten så att sjukdomar och skadedjur inte kan övervintra.
- Sätt upp växtstöd och bind upp vid behov.
Senast uppdaterad: 23 februari 2022
Sidansvarig: Bergianska trädgården