Färgväxter

Det går att färga med de flesta växter. Gamla och kända färgväxter är krapp och vejde. Vanliga trädgårdsväxter som tagetes, dahlia och kryddsalvia lämpar sig också bra för växtfärgning.

Nästan alla växtfärger är vattenlösliga så det behövs betmedel för att färgen ska fästa på textilfibrer. Det fungerar som ett slags klister för färgen. Betning gör också att färgen inte bleks så lätt. Ett vanligt betmedel är alun.

Växtfibrer av cellulosa är betydligt mindre mottagliga för både färgämnen och betmedel än animaliska fibrer såsom ull och silke. Speciella metoder krävs för att få ut starka eller mörka färger på bomull och lin.

Garn och växten krapp
Krapp. Foto: Kaili Maide

Krapp färgar rött och vejde färgar blått

Krapp Rubia tinctorium växer naturligt från Sydeuropa till västra Himalaya och är en av de äldsta färgväxterna. Människan har färgat med krapprötter i årtusenden. Växten har tidigare odlats även i Sverige och förekommer idag sparsamt förvildad. Numera importeras rötter i mindre omfattning.

Färgämnet alizarin är ett rött färgpigment som ursprungligen utvanns ur roten på krapp. Idag framställs det syntetiskt ur stenkolstjära. Färgning med alizarin (krapprot) ger röda, rosa, orange-röda eller tegelröda färger på textilier. Det röda färgämnet påverkas av temperaturen på färgbadet, ju varmare desto mer brunröda toner.

Det är bara ett fåtal växter som ger blå färger, bland annat vejde, indigoarter och färgpilört. Vejde Isatis tinctoria innehåller det blå färgämnet indigo. Växten odlades i Norden för ca 2 000 år sedan. Under medeltiden var det den näst viktigaste handelsvaran efter vin i Europa, men den förlorade sin betydelse på 1500-talet efter att färgämnet indigo började importeras från Indien.

Historiskt har vejdefärgning varit en mycket komplicerad process med hemliga recept som endast några få hantverkare kände till. Mest miljövänligt är om färgningen sker genom fermentering (en naturlig jäsningsprocess).

Garn och växten vejde
Vejde. Foto: Kaili Maide

Vejde växer sällsynt vilt vid Östersjöns stränder i södra Sverige.

Texter om några färgväxter exempelvis brännässla, krapp och tagetes (368 Kb)

 

 

Växter som ger blått vejde Isatis tinctoria
färgpilört /japansk indigo Persicaria tinctoria
västindisk indigo Indigofera suffruticosa
australisk indigo Indigofera australis
gul färgväppling Baptisia tinctoria
Växter som ger rött krapp Rubia tinctoria
färgmåra Asperula tinctoria
safflor Carthamus tinctoria (används mest på  siden och många överfärgningar)
Vattenlösliga betainrika växter som ger mindre beständiga röda toner kermesbär Phytolacca acinosa
blodamarant Amaranthus cruentus ‘Hopi Red Dye’
malabarspenat Basella alba ‘Rubra’
Växter som ger gult färgreseda Reseda luteola
ängsskära Serratula tinctoria
färgginst Genista tinctoria
färgkulla Cota tinctoria
tigeröga Coeropsis tinctoria
gullskära Cosmos sulphureus
sammetstagetes Tagetes patula
flicköga Coreopsis grandiflora
kryddfänkål Foeniculum vulgare
kardon Cynara cardunculus
morot Daucus carota
gul lök Allium cepa
renfana Tanacetum vulgare
björk Betula pendula
pil (olika arter av Salix)
Växter som ger beigt kryddsalvia Salvia officinalis
stinktagetes Tagetes minuta
mörkröd dahlia Dahlia x pinnata
daggkåpa Alchemilla vulgaris
en Juniperus communis
gran Picea abies
Växter som ger oranget flicköga Coreopsis grandiflora
gullskära Cosmos sulphureus
tigeröga Coreposis tinctoria
Växter som ger grönt sommarrudbeckia Rudbeckia hirta var. pulcherrima (sorter med mörkare blommor som 'Cherry Brandy')
rödbladig bitterpilört Persicaria hydropipper
färsk vass Phragmites australis (blomax)
getapel Rhamnus cathartica (bär)
De två sistnämnda växer vilt i naturen.
Växter som ger lila-rosa-grå-blå färgtoner mörkröda/svartlila blommor av stockros Alcea rosea ’Nigra’
petunia Petunia x hybrida ’Debonair Black Cherry’
bukettviol Viola x williamsii  'Sorbet Black Delight'
Lila morot Daucus carota ‘Deep Purple’
solros Helianthus annuus ‘Hopi Black Dye’
bladmynta Perilla frutescens
mörkröd basilika Ocimum basilicum.

Fryst växtmaterial ger blå toner. Färgens nyans beror på PH-värdet i färgbadet.

 

 

Banka fram färg med hammare, låt färgbadet stå i solen eller sätt igång en jäsningsprocess. Det finns många sätt att få växternas färg att fastna på textil.

Traditionell växtfärgning

Traditionell växtfärgning görs vanligen på ullgarn, men metoden lämpar sig lika bra på siden. Textilier av växtfibrer får svagare färg och sämre ljusfasthet.

Det textila materialet hettas upp i färgbadet till 90 °C under en timme. Textilierna får sedan svalna i färgbadet.

Resultatet blir bäst om textilierna är betade i förväg med alun (ca 10 % av materialets vikt) och ibland även vinsten (ca 5 % av materialets vikt). Betmedel fungerar som ett slags "klister" för att färgen ska fästa på fibern. Både alun och vinsten ökar ljus- och hållfastheten.

Det går bra att använda färskt växtmaterial som fått koka upp under en timme dagen innan. Vid färgning med krapp, kermesbär och blodamarant  ska temperaturen inte överskrida 60 °C, för då blir färgtonen mindre röd.

Solfärgning

En långsam men skonsam färgningsmetod är solfärgning där färgväxt och textilier eller garn ligger i vattenbad (25–40°). Ställ en glasburk i solen upp till en vecka. Vattenkvalitet och pH påverkar och kan vara avgörande för slutresultatet. Solfärgning är skonsamt för miljön. Dels används mycket lite vatten och all energi fås från solen.

Organiskt material som komposteras alstrar också värme, exempelvis färskt gräsklipp och stallgödsel. Det kan bli upp till 70 ˚C i färskt gräsklipp! Denna metod lämpar sig för att färga textilier med shibori, en teknik där tyg viks, knyts eller sys för att skapa mönster.

Glasburkar med garn
Solfärgning. Foto: Kaili Maide

Hapa Zome, mekaniskt växttryck

Tekniken kommer ursprungligen från Japan. Med hjälp av en hammare kan man få växtfärger och växtformer att fastna på tyg. Bäst resultat blir det om textilierna förbetas med alun och slutfixeras med strykjärn.

Olika blommor och blad, exempelvis styvmorsviol Viola tricolor, går bra att använda. Du behöver också en hammare och en bräda till underlag. Lägg blommorna och bladen på tyget. Använd pappersservetter eller tyg överst för att undvika att banka direkt på blommorna. Det finns oändliga möjligheter att skapa fina mönster med olika växter.

Prova dig fram. Vissa växter som ek, rönn och salvia ger bestående mönster. Men violer och ringblommor tål varken ljus eller tvätt.

Eco Print och Bundle Dyeing

Eco Print och Bundle Dyeing är tekniker där blommor och blad pressas hårt mot förbetat tyg genom att tyget antingen viks eller rullas ihop. Om tyget är vikt används träbrädor och metallklamrar för att växterna ska pressas hårt mot tyget. Runt det rullade tyget viras snören. Materialet kokas sedan under en timme och ska helst svalna i färgbadet. Det är viktigt att bladens undersida ligger mot tyget.

Till denna metod används förslagsvis eklöv, rosenblad, björnbärsblad, stinktagetes och ängsskära. Blommor från mörka stockrosor och petunior, gullskära, tigeröga samt lökskal ger extra färg.

Indigofärgning

Det är bara ett fåtal växter som ger blå färger, bland annat vejde, indigo-arter och färgpilört. För att det blå färgämnet indigo ska kunna fästa på textilier behöver man göra färgbadet basiskt och reducera syremängden. En metod är fermentering, en naturlig jäsningsprocess. Lut från björkaska eller kalk gör färgbadet basiskt. Med hjälp av glykossirap och vetekli sätts fermenteringsprocessen igång.

 

Här är några tips till dig som vill odla egna färgväxter. De är allmänna odlingsråd gäller naturligtvis också odling av grönsaker och prydnadsväxter.

  • Välj ett bra odlingsläge, gärna solbelyst och skyddat.
  • Det är viktigt att ha bra jord. Jorden bearbetas maj–april med stallgödsel och granulerad hönsgödsel. Allt ska blandas ordentligt och sedan vila i 1–2 veckor så att jordstrukturen mognar.
  • Skifta helst odlingsställe varje år för att undvika jordtrötthet och växtsjukdomar.
  • Var noga med kvaliteten på fröer och plantor.
  • Plantera med rätt rad- och plantavstånd och gallra i omgångar.
  • Det är viktigt med riklig och rätt vattning.
  • Rensa bort ogräs samt gula och sjuka växtdelar. Bekämpa skadedjursangrepp redan från början.
  • Ett 5 cm tjockt lager gräsklipp håller jorden fuktig och fri från ogräs, dessutom tillförs näring.
  • Städa odlingslandet på hösten så att sjukdomar och skadedjur inte kan övervintra.
  • Sätt upp växtstöd och bind upp vid behov.
På denna sida