Herbarieark av Leunurus
Herbarieark av Leonurus sp.
 

Bergiusherbariet

Bergiusherbariet är en historisk samling växter med stort vetenskapligt och kulturhistoriskt värde som främst grundar sig på Peter Jonas Bergius material från 1700-talet. Samlingen har utökats med efterföljande professor Bergiani Olof Swartzs och Johan Emanuel Wikströms växter och samlingens sista accession är därmed från 1856. Herbariet innehåller ca 17000 ark varav de flesta är blomväxter (angiospermer). Samlingen innehåller även växter från Carl von Linné.

Bergius herbarium var ett av landets största med växter från bl.a. Kapområdet, Japan, Kina, Surinam, Sibirien och Sverige. Bergius reste inte själv utan hade sina kontakter ute i världen. Bergius viktigaste botaniska insats var skrivandet av en flora över Kap-provinsen i Sydafrika, Plantae Capenses, som kom ut 1767. Mycket av det material som låg till grund för floran har samlats in av direktören för Ostindiska kompaniet, Michael Grubb. Dessa växter beskrev Bergius sedan i sin Plantae Capenses. Mycket av materialet som låg till underlag för Bergius Materia medica återfinns också i herbariet. I Bergiusherbariet finns även ca 100 ark från Carl von Linné och en mängd växter insamlade av Linnés lärjungar, t.ex. Daniel Solander, Anders Sparrman och Carl Peter Thunberg. Andra betydelsefulla personer som bidrog till samlingen var exempelvis Albrecht von Haller, Pierre Sonnerat och André Thouin.

Efter Bergius död donerades samlingen till Vetenskapsakademien som en del av den blivande Bergianska stiftelsen. Den senare delen av samlingen, efter Bergius död, utökades av Olof Swartz och Johan Emanuel Wikström. Wikströms växter är framför allt beläggexemplar för hans Stockholmsflora från 1840 och insamlingar av bl.a. Lars Levi Laestadius.

Delar av Bergiusherbariet tillgängligt på webben

Idag efterfrågas Bergiusherbariet främst av forskare som behöver undersöka typexemplar, det specifika herbarieark som ligger till grunden för ett visst växtnamn. Framförallt är det material från Sydafrika och Västindien, samt lavar, som efterfrågas.

Olika projekt har arbetat med att göra herbariet tillgängligt för forskare och allmänhet via Internet. Arken har skannats in och är sökbara via en databas och därmed möjliga att beskåda här på hemsidan.