Om Bergianska trädgården

Trädgårdens läge vid Brunnsvikens strand, inom den nybildade nationalstadsparken, ger besökaren unika möjligheter till skönhetsupplevelser. Mer än hundra år har gått sedan botaniska trädgården anlades i dåtida djurgårdsnatur. Om detta långvariga kulturarbete påminner t ex gräsytorna med vårväxter ute i parken. Hela trädgården är nu kulturminnesmärkt.

Bergianska trädgårdens ursprung är en donation till Kungl. Vetenskapsakademien av bröderna Peter Jonas och Bengt Bergius (den s.k. Bergianska stiftelsen, bildad 1791). Deras malmgård med tillhörande trädgård vid Karlbergsvägen i Stockholm skulle tjäna som trädgårdsskola och hortikulturell försöksanläggning. Där fanns en omfattande frukt-, bär- och köksväxtodling och bl.a. introducerades matrabarbern i Sverige.

År 1885 flyttade trädgården ut till sitt nuvarande område vid Brunnsviken, där professor Veit Wittrock lät anlägga en botanisk trädgård efter vetenskapliga principer, främst med tanke på systematik och växtgeografi.

Bergianska stiftelsen finns alltjämt kvar och driver i dag Edvard Andersons medelhavsväxthus samt fungerar som en forskningsinstitution vid Kungl. Vetenskapsakademien.

Frilandsanläggningarna, Victoriahuset och de tropiska avdelningarna i Edvard Andersons växthus utgör numera Stockholms universitets del av den botaniska trädgården. Trädgården har som främsta syfte att tjäna undervisning och forskning i botanik och biologisk mångfald, men den skall också vara en källa till kunskap och rekreation för alla besökare.

Stora delar av den botaniska trädgården är uppbyggda efter växternas släktskap. Innanför skyddande granhäckar finns ett stort kvarter med köksväxter samt en örtagård. Den botaniska parken är genom sitt läge vid Brunnsviken och sitt kuperade landskap attraktiv att promenera i året om. Den innehåller mängder av träd och buskar från norra halvklotet. Gräsmattornas vårprakt av lökväxter är resultatet av hundraårig omsorgsfull hävd. Den Japanska dammen anlades till Bergianska stiftelsens 200-årsjubileum 1991. Victoriahuset från 1900 innehåller framför allt tropiska vattenväxter och nyttoväxter. Edvard Andersons växthus invigt 1995 har stora medelhavsavdelningar samt ett par tropiska avdelningar.