Nästan alla växtfärgämnen är vattenlösliga men det behövs betmedel för att färgen ska fästa på fibern. Det ändrar inte växtfärgens egentliga färg utan fungerar som ett slags ”klister” för färgen. Ett vanligt betmedel är alun.

Våtarv Stellaria media kallas ofta nate i dagligt tal. Det är en liten ettårig växt tillhörande växtfamiljen nejlikväxter. Den innehåller aluminium och har använts av samer till att beta ull vid växtfärgning.

Krapprot ger en tegelröd färg

Krapp. Foto: Kaili Maide
Krapp. Foto: Kaili Maide

Krapp Rubia tinctorium kommer ursprungligen från södra Europa till västra Himalaya och är en av de äldsta färgväxterna. Människan har färgat med krapprötter i årtusenden. Växten har tidigare odlats även i Sverige och förekommer sparsamt förvildad men importeras nu mest från Östeuropa.

Färgämnet alisarin är ett rött färgämne som ursprungligen utvanns ur roten på krapp. År 1869 blev alisarin det första naturligt förekommande färgämne som framställdes syntetiskt ur stenkolstjära.

Stinktagetes ger gula färger

Stinktagetes Tagetes minuta har sitt ursprung i Sydamerika. Den kan bli upp till två meter hög och producerar små vita och ljusgula blommor. Det är framförallt bladen som färgar textiler gula.

Vid Moi universitetet i Kenya pågår forskning om stinktagetes som ett alternativ till syntetiska färgämnen. Större odlingar finns redan i Afrika där färgen fått namnet TAMI dye.

Vejde och färgpilört ger blå färger

Det är bara ett fåtal växter som ger blå färger, bland annat vejde, indigoarter och färgpilört.

Vejde Isatis tinctoria odlades i Norden redan på järnåldern. Under medeltiden var det den näst viktigaste handelsvaran efter vin i Europa, men den förlorade sin betydelse på 1500-talet efter att indigo började importeras från Indien. Historiskt var vejdefärgning en mycket komplicerad process med hemliga recept som endast några få hantverkare kände till. Vejde växer sällsynt vilt vid Östersjöns stränder i södra Sverige.

Färgpilört Persicaria tinctoria är en subtropisk, ettårig ört från Kina. Det är de färska bladen som används till växtfärgning. Den var under tusentals år den mest använda blå växtfärgen i östra Asien, innan indigo började importeras från söder. På 2000-talet har provodlingar av färgpilört anlagts i Italien, med lovande resultat.

Stinktagetes och färgpilört. Foto: Kaili Maide
Stinktagetes och färgpilört. Foto: Kaili Maide