Olof Swartz (1760-1818)

Professor Bergianus (1791-1818)

 
Picture of Olof Swartz
 
 

Olof Swartz var Bergianska trädgårdens första professor Bergianus efter P.J. Bergius bortgång. Bergius lär vid sin dödsbädd ha uttryckt sin önskan att Swartz skulle tillträda som Professor Bergianus.

Olof Swartz har gjort bestående avtryck i botanikens historia. Han introducerade bryologin - läran om mossor - som vetenskap i Sverige. Han gjorde omfattande resor till Västindien och Nordamerika där han beskrev åtskilliga nya arter. Med sitt stora intresse för orkidéer gjorde han betydande insatser till orkidéers systematik men hans kanske viktigaste insats för botaniken är systematiseringen av ormbunkar. I planschverket Svensk Botanik skrev han texten till flera av banden och var dessutom upphovsman till flera av illustrationerna.
Bodde på Karlbergsallén och Bergielund. 

Johan Emanuel Wikström (1789-1856)

Professor Bergianus 1823-1856

 
Picture of Johan Emanuel Wikström
 
 

Wikström lärde känna Swartz och tillbringade mycket tid på Bergielund med att hjälpa till att ordna samlingarna. När Swartz plötsligt dog 1818 blev Wikström utnämnd till föreståndare över Bergianska trädgårdsskolan samt Vetenskapsakademiens samlingar. Det dröjde till 1823 innan han blev utnämnd till professor. Wikström arbetade mycket med de herbariesamlingar som idag utgör Naturhistoriska riksmuseets botaniska samlingar.

1821 började Vetenskapsakademien låta sina ansvariga inom olika vetenskapliga områden att skriva årsberättelser. Wikström fick uppdraget att skriva årsöversikter över botaniska arbeten och upptäckter. Ett stort och engagerande arbete.
Han bodde enkelt på Bergielund. 

Nils Johan Andersson (1821-1880)

Professor Bergianus 1857-1879

 
Picture of Nils Johan Andersson
 
 

Reslust, en god pedagog och tidig anammare av utvecklingsläran kännetecknar Nils Johan Andersson. Efter att ha disputerat under Elias Fries och blivit utnämnd till docent i botanik i Uppsala fick han utlopp för sitt intresse att resa. Han genomförde många exkursioner i Sverige och reste så småningom med på den 21 månader långa världsomseglingen med örlogsfartyget Eugenie som var Sveriges första officiella världsomsegling. Som intendent vid Riksmuseets botaniska avdelning och Professor Bergianus arbetade han senare med de 50 000 insamlade växtexemplar från över 30 länder som var resultatet av insamlingarna under resan med Eugenie.

Andersson hade ett brinnande intresse för pedagogik. Han undervisade och gav ut flertalet botaniska böcker och floror. Den botaniska expertisen omfattade främst släktet Salix, sälg- och videväxter.
 

Veit Brecher Wittrock (1839-1914)

Professor Bergianus 1879-1914

 
Picture of Veit Brecher Wittrock
 
 

Wittrock disputerade vid Uppsala universitet 1866 och blev då docent i botanik. Samtidigt arbetade han som lärare vid Uppsala elementarläroverk. 1878 utnämndes han till professor i botanik vid Uppsala universitet och strax därefter accepterade han erbjudandet att tillfälligtvis sköta indendenttjänsten i botanik vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Intendenturen innehades då av Nils Johan Andersson, Wittrocks företrädare på tjänsten som Professorn Bergianus, som var sjuk och inte kunde fullgöra sina åligganden vid riksmuseet. Då Nils Johan Andersson 1879 tog ut sitt avsked från Bergianska professuren utnämndes Wittrock att efterträda honom.

Vid tiden för Veit Brecher Wittrocks tjänst som professor Bergianus trädde de nya stadsplanerna för Stockholm i kraft och man kunde få god ekonomisk ersättning för Bergielund med tillhörande mark. Trädgården flyttade ut till det nuvarande läget vid Frescati och utformningen här präglades till stor del av Wittrocks planer.

Förutom sina insatser vid flytten av Bergianska trädgården är Wittrock idag kanske främst ihågkommen för att 1909 ha introducerat landskapsblommor i Sverige. Idén kom från svensk-amerikanen August Wickström som tagit intryck av USA:s "state flowers". En preliminär lista gjordes av landets läroverkslärare i botanik, men då dessa inte kunde komma överens om en slutgiltig version fick alltså Wittrock i uppdrag att ta fram en sådan. Listan har sedemera förändrats något, men merparten av dagens landskapsblommor är de som Wittrock presenterade för snart hundra år sedan.
 

Robert Fries (1876-1966)

Professor Bergianus 1915-1944

 
Picture of Robert Fries
 
 

Robert Fries ingår i raden av kända botanister ur släkten Fries. Robert är sonson till Elias Fries, den moderna mykologins grundläggare, och son till lavforskaren Thore Fries. Robert Fries vetenskapliga gärning fokuserar framförallt på mykologi (läran om svampar), växtgeografi och systematik.

Robert Fries lät bygga orangeriet som stod färdigt i trädgården 1926 innanför den granhäck som hans företrädare Veit Wittrock hade odlat till skydd för frilanden. Dessutom byggdes under tiden för Fries ledning den institutionsbyggnad som än idag hyser arbetsplats åt bland andra Professor Bergianus. I huset finns dessutom flera av stiftelsens samlingar, som exempelvis Bergiusherbariet och ikonoteket.

Rudolf Florin (1894-1965)

Professor Bergianus 1944-1965

 
Picture of Rudolf Florin
 
 

Rudolf Florin fick redan som ung lära känna Bergianska trädgården eftersom hans far var trädgårdsdirektör där. Efter sin disputation blev han docent vid Stockholms högskola. Professor Bergianus blev han 1944.

Florins främsta områden inom botaniken var växtmorfologi och paleobotanik (vetenskapen om de fossila växterna och deras utvecklingshistoria). Han var sin tids främsta gymnospermforskare, det vill säga expert på den del av botaniken som handlar om växter vars frön finns gömda i kottar eller kotteliknande bildningar. Rudolf Florin var en pionjär inom studier av barrträdens utveckling.

1947 blev han invald i Vetenskapsakademien och var aktiv i flera av dess avdelningar: han var inspektor för Abisko naturvetenskapliga station och Naturhistoriska riksmuseets paleobotaniska avdelning, ledamot av Vetenskapsakademiens förvaltningsutskott samt sekreterare i Vetenskapsakademiens Naturskyddskommitté.

Måns Ryberg (1918-1986)

Tillförordnad Professor Bergianus fr.o.m. 1966, ordinarie fr.o.m. 1970-1983.

 
Måns Ryberg

Måns Ryberg var växtekolog med särskilt intresse för kulturlandskapet, speciellt mellansvenska lundar. Hans område var även morfologi och han skrev en avhandling om nunneört med observationer förlagda till Bergianska trädgården. Som kunnig pomolog såg han till att Bergianska trädgårdens klonarkiv för äpplen blev upprättat och att trädgården blev skyddsvärd för Mälartraktens äppelsorter inom Nordiska genbankens program. Klonarkivet har idag ca 45 sorter äpplen och några päronsorter att bevara.

Under Rybergs tid som Professor Bergianus genomfördes stora förändringar i Bergianska trädgårdens organisation. Regeringen medgav avsteg från Bergii testamente som medförde att handelsavdelningen och trädgårdsskolan fick läggas ned. Den senare hade i praktiken redan blivit nedlagt. Handelsavdelningen var inte längre konkurrensmässig och trädgårdsskolan hade elevbrist till följd av de moderna utbildningar som uppkommit. Man beslutade även att Bergianska stiftelsen och botaniska trädgården skulle skiljas åt och idag står Stockholms universitet för den botaniska trädgården och Bergianska stiftelsen för forskning och huvuddelen av Edvard Andersons växthus (som tillkom tack vare en donation till Bergianska stiftelsen). 

Bengt Jonsell (f. 1936)

Professor Bergianus 1983-2001

 
Picture of Bengt Jonsell
 
 

Jonsells vetenskapliga huvudintressen är den nordiska kärlväxtfloran och på global nivå familjen Brassicaceae. Dessutom arbetar han med botanikens historia, särskilt Linné och den linneanska epoken.

Jonsell tog studentexamen i Nyköping 1954 och läste sedan kemi och biologiska ämnen vid Uppsala universitet där han disputerade i botanik 1968 på en avhandling om brassicacésläktet Rorippa. Var docent i Uppsala till 1977 och sedan universitetslektor vid Stockholms universitet.

Under tiden Jonsell var Professor Bergianus, anlades bland annat Edvard Andersons växthus och den Japanska dammen. Bengt Jonsell initierade det pågående Flora Nordica-projektet, en vetenskaplig kärlväxtflora över de fem nordiska länderna. 

Birgitta Bremer (f. 1950)

Professor Bergianus 2002-2014

 
Bild Birgitta Bremer
 
 

Birgitta Bremers botaniska fokus är på molekylär-fylogentiska studier, särskilt inom kaffefamiljen, och hon var mycket tidig med att använda information från växternas DNA för att utreda släktskap.

Hennes forskning gäller framförallt växter på tropiskt och subtropiskt material som samlats in under resor i Sri Lanka, Malaysia, Indonesien, Ecuador och Afrika (Sydafrika, Östafrika, Madagaskar). Växtsläktet Bremeria med ca 20 arter från Madagaskar är uppkallat efter henne.

Bremer disputerade vid Stockholms universitet 1980, var lektor och professor i Uppsala under åren 1990-2004 och utnämndes 2002 till Professor Bergianus. Förutom chefsskapet över verksamheten inom trädgården var hon även ämnesansvarig för den systematiska botaniken vid Stockholms universitet.