Edvard Andersons växthus

Edvard Anderson var grosshandlare i planglasbranschen och dessutom älskare av blomster från Medelhavsområdet. Han valde att testamentera sin förmögenhet till en vinterträdgård "där medelhavsklimatets och därmed jämförliga klimatområdens träd, buskar och örter" skulle frodas. Växthuset invigdes i juni 1995 och här inne blommar det ständigt.

Edvard Andersons växthus
Edvard Andersons växthus med systematiska avdelningarna i förgrunden. Foto: Eva Dalin
 

 

Victoriahuset

 
Victoriahuset. Foto: Eva Dalin
Victoriahuset. Foto: Eva Dalin
 

Victoriahuset stod klart år 1900. Det byggdes för att kunna odla och visa upp den fantastiska jättenäckrosen Victoria. Det är utformat för att på bästa sätt tillgodose jättenäckrosens krav på ljus, värme och utrymme. Huset är idag ett byggnadsminne och unikt i sitt slag, då liknande växthus på kontinenten av olika anledningar har försvunnit.

Växthuset byggdes som en kupolformad byggnad av glas på en gjutjärnskonstruktion. På grund av den höga luftfuktigheten i växthuset är slitaget på växthuset och framförallt dess järnstomme stort. Under 1980-talet och kring sekelskiftet 2000 har växthuset genomgått omfattande restaureringsarbeten av Statens Fastighetsverk.

Jätteknölkallan – Amorphophallus titanum

I maj 2011 väckte jätteknölkallan Amorphophallus titanum stor sensation när den blommade i Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården. Många köade för att se den. Arten har bara blommat två gånger tidigare i Sverige, första gången var 1935 i Bergianska trädgården. Den spektakulära växten utmärker sig genom sin stora storlek, märkliga form och hemska stank. När den väl slagit ut blommar den bara under två till tre dagar. Även i juli 2013 blommade en jätteknölkalla i Bergianska trädgården, denna gång ett "syskon" till den som blommade 2011.

Jätteknölkalla - ett av växtvärldens underverk