Traditionell växtfärgning

Traditionell växtfärgning görs vanligen på ullgarn, men metoden lämpar sig lika bra på siden. Textilier av växtfibrer får svagare färg och sämre ljusfasthet.

Det textila materialet hettas upp i färgbadet till 90 °C under en timme. Textilierna får sedan svalna i färgbadet.

Resultatet blir bäst om textilierna är betade i förväg med alun (ca 10 % av materialets vikt) och ibland även vinsten (ca 5 % av materialets vikt). Betmedel fungerar som ett slags "klister" för att färgen ska fästa på fibern. Både alun och vinsten ökar ljus- och hållfastheten.

Solar dyeing
Solar dyeing

Det går bra att använda färskt växtmaterial som fått koka upp under en timme dagen innan. Vid färgning med krapp, kermesbär, blodamarant och rödbeta ska temperaturen inte överskrida 60 °C, för då blir färgtonen mindre röd.

Solar dyeing

Solar dyeing är en långsam färgningsprocess med exempelvis solvärme som värmekälla. Till denna metod används glasburkar som fylls med vatten, färgväxt och textil. Med solvärme tar färgningen från en dag upp till två veckor. Hur lång tid det tar beror på temperatur och växtslag. Utomhus i augusti kan temperaturen i färgburkarna gå upp till 45 ˚C de soligaste dagarna. Hemma på en fönsterbräda är det däremot lätt att få en jämn temperatur.

Organiskt material som komposteras alstrar också värme, exempelvis färskt gräsklipp och stallgödsel. Det kan bli upp till 70 ˚C i färskt gräsklipp! Denna metod lämpar sig för att färga textilier med shibori, en teknik där tyg viks, knyts eller sys för att skapa mönster.

Hapa Zome, tryckt tyg med svärmorsviol. Foto: Kaili Maide
Hapa Zome med svärmorsviol.

Hapa Zome, mekaniskt växttryck

Hapa Zome är det japanska namnet för denna teknik som är en form av mekaniskt växttryck. Med hjälp av en hammare kan man få växtfärger och växtformer att fastna på tyg och papper. Blommor och blad läggs på tyg, som sedan hamras mot ett hårt underlag. Vi rekommenderar att använda hushållspapper eller tunt tyg överst för att undvika att banka direkt på blommorna. Beroende av växtmaterial blir resultatet mer eller mindre hållbart. Violer blir fina med denna teknik, men färgen försvinner vid tvätt. Växttryck med kryddsalvia, ekblad och färgpilört kan tvättas utan att färgen försvinner.

Eco Print och Bundle Dyeing

Eco Print och Bundle Dyeing är tekniker där blommor och blad pressas hårt mot förbetat tyg genom att tyget antingen viks eller rullas ihop. Om tyget är vikt används träbrädor och metallklamrar för att växterna ska pressas hårt mot tyget. Runt det rullade tyget viras snören. Materialet kokas sedan under en timme och ska helst svalna i färgbadet. Det är viktigt att bladens undersida ligger mot tyget.

Bundle Dyeing på sidenskjorta. Foton: Kaili Maide
Bundle Dyeing på sidenskjorta.
Foton: Kaili Maide

Till denna metod används förslagsvis eklöv, rosenblad, björnbärsblad, stinktagetes och ängsskära. Blommor från mörka stockrosor och petunior, gullskära, tigeröga samt lökskal ger extra färg.

Indigofärgning

Det är bara ett fåtal växter som ger blå färger, bland annat vejde, indigo-arter och färgpilört. För att det blå färgämnet indigo ska kunna fästa på textilier behöver man göra färgbadet basiskt och reducera syremängden. En metod är fermentering, en naturlig jäsningsprocess. Lut från björkaska eller kalk gör färgbadet basiskt. Med hjälp av glykossirap och vetekli sätts fermenteringsprocessen igång.