
Det går att färga med de flesta växter. Vanliga trädgårdsväxter som tagetes, dahlia och kryddsalvia lämpar sig bra för växtfärgning. Nästan alla växtfärgämnen är vattenlösliga, men för att färgen ska fästa på fibern behövs betmedel, exempelvis alun. Det fungerar som ett slags ”klister” för färgen.
Växtfibrer av cellulosa är betydligt mindre mottagliga för både färgämnen och betmedel än animaliska fibrer såsom ull och silke. Speciella metoder krävs för att få ut starka eller mörka färger på bomull och lin.
Krapp färgar rött och vejde färgar blått
Krapp Rubia tinctorium är en av de äldsta färgväxterna. Människan har färgat med krapprötter i årtusenden. Den växer naturligt från Sydeuropa till västra Himalaya. Växten har tidigare odlats även i Sverige och förekommer sparsamt förvildad men importeras nu mest från Östeuropa.

Färgämnet alisarin är ett rött färgpigment som ursprungligen utvanns ur roten på krapp. Färgning med krapprot ger röda, rosa, orangeröda eller tegelröda färger på textilier. Det röda färgämnet påverkas av temperaturen på färgbadet, ju varmare desto mer brunröda färger.
Det är bara ett fåtal växter som ger blå färger, bland annat vejde, indigoarter och färgpilört. Vejde Isatis tinctoria innehåller det blå färgämnet indigo. Växten odlades i Norden redan på järnåldern. Under medeltiden var det den näst viktigaste handelsvaran efter vin i Europa, men den förlorade sin betydelse på 1500-talet efter att indigo började importeras från Indien.
Historiskt var vejdefärgning en mycket komplicerad process med hemliga recept som endast några få hantverkare kände till.
Fermentering (jäsning) är ett miljövänligt sätt att färga med vejde. Textilier färgade med vejde får blå nyanser.
Vejde växer sällsynt vilt vid Östersjöns stränder i södra Sverige.
Vilken färg ger växten?
Växter som ger blått | vejde Isatis tinctoria färgpilört /japansk indigo Persicaria tinctoria västindisk indigo Indigofera suffruticosa australisk indigo Indigofera australis gul färgväppling Baptisia tinctoria |
Växter som ger rött | krapp Rubia tinctoria färgmåra Asperula tinctoria safflor Carthamus tinctoria (används mest på siden och många överfärgningar) |
Vattenlösliga betainrika växter som ger mindre beständiga röda toner | kermesbär Phytolacca acinosa rödbeta Beta vulgaris blodamarant Amaranthus cruentus ‘Hopi Red Dye’ malabarspenat Basella alba ‘Rubra’ |
Växter som ger gult | färgreseda Reseda luteola ängsskära Serratula tinctoria färgginst Genista tinctoria färgkulla Cota tinctoria tigeröga Coeropsis tinctoria gullskära Cosmos sulphureus sammetstagetes Tagetes patula flicköga Coreopsis grandiflora kryddfänkål Foeniculum vulgare kardon Cynara cardunculus morot Daucus carota gul lök Allium cepa renfana Tanacetum vulgare björk Betula pendula pil (olika arter av Salix) |
Växter som ger beigt | kryddsalvia Salvia officinalis stinktagetes Tagetes minuta mörkröd dahlia Dahlia x pinnata daggkåpa Alchemilla vulgaris en Juniperus communis gran Picea abies |
Växter som ger oranget | flicköga Coreopsis grandiflora gullskära Cosmos sulphureus tigeröga Coreposis tinctoria |
Växter som ger grönt | sommarrudbeckia Rudbeckia hirta var. pulcherrima (sorter med mörkare blommor som 'Cherry Brandy') rödbladig bitterpilört Persicaria hydropipper färsk vass Phragmites australis (blomax) getapel Rhamnus cathartica (bär) De två sistnämnda växer vilt i naturen. |
Växter som ger lila-rosa-grå-blå färgtoner | mörkröda/svartlila blommor av stockros Alcea rosea ’Nigra’ petunia Petunia x hybrida ’Debonair Black Cherry’ bukettviol Viola x williamsii 'Sorbet Black Delight' Lila morot Daucus carota ‘Deep Purple’ solros Helianthus annuus ‘Hopi Black Dye’ bladmynta Perilla frutescens mörkröd basilika Ocimum basilicum. Fryst växtmaterial ger blå toner. Färgens nyans beror på PH-värdet i färgbadet. |