Edvard Andersons växthus

I Edvard Andersons växthus kan man hämta inspiration året runt. Här strövar man från Medelhavsområdets doftande ginst och lavendel genom Sydafrikas och sydvästra Australiens blommande buskmarker till kalifornisk öken och fuktig regnskog. I de tropiska avdelningarna finns nyttoväxter som kaffe, te och kakao samt köttätande växter.

Besök Edvard Andersons växthus

Information om öppettider, priser och övrig praktisk information finns under:

Besöksinformation

 

Karta över Edvard Andersons växthus

Karta över Edvard Andersons växthus.
Illustration Ulla von Krusenstierna
 

Medelhavsområdets ursprungliga vegetation består till stor del av vidsträckta marker med hårdbladsbuskar (macchia) och låga ekskogar. Det är ett av världens äldsta odlingsområden varifrån många av våra viktigaste kulturväxter härstammar.

Bougainvillea
Blommande bougainvillea i Medelhavshallen. Foto: Sari Södergren

Medelhavsfloran visas i landskapslika planteringar med prov på olika vegetationstyper. Här kan man vandra bland doftande cistrosor, ginst och rosmarin, från ogenomtränglig macchia förbi kalkklippor, ek- och lagerskog och vidare runt de mörka lavaklipporna med Kanarieöarnas speciella växter.

Mitt i hallen finns en myrtenomgärdad trädgård, en liten patio med rötter i antikens trädgårdsideal. Kring den lilla bassängen ställer trädgårdsmästarna ut säsongens mest praktfullt blommande växter i krukor. I anslutning till pation växer fruktträd och andra nyttoväxter från medelhavsområdet. Här finns ett knotigt olivträd, lager, fikon, citron och apelsin och ett litet vinberg med vinstockar och kapris. Under vårmånaderna blommar färgstarka lökväxter vid vinrankornas bas.

Blommande akacia
Silverakacia Acacia dealbata. Foto: Mia Olvång

 

 

Kaliforniens motsvarighet till Medelhavets hårdbladsvegetation kallas chaparral. I Kalifornienrummet visas några av de växter som hör hemma där, rummet domineras dock av växter från det torrare klimatet i de kaliforniska och mexikanska öknarna.

Kalifornienrummet
Vy Kalifornienrummet. Foto: AnnSofie Börjesson

Alla områden med Medelhavsklimat gränsar till stora ökenområden. Öster om Kaliforniens bergskedjor råder regnskugga och där breder Mojave- och Sonoraöknen ut sig. Den senare sträcker sig från Kalifornien långt in i Mexiko.

Både Mojave- och Sonoraöknen har en mycket rik flora. I Kalifornienrummets gula sandstenslandskap finns många av de mest karaktäristiska växterna representerade: saguarokaktus, jojobabuske, djävulstunga och boojum. Störst är den över åtta meter höga krusbärskaktusen, luddigast är gubbhuvudet och rundast är de sextioåriga svärmorskuddarna.

 

I växthusets ormbunksrum silas solljuset genom de höga trädormbunkarnas skira blad. Rummets frodiga grönska domineras av olika ormbunksväxter. Här och där lyser en orkidé eller stor kaktusblomma upp.

Trädormbunke
Ormbunksrummet. Foto: AnnSofie Börjesson

Här frodas växter från tempererade regnskogar i Australien och Nya Zeeland tillsammans med arter från Andernas bergsregnskogar i Sydamerika. Där är temperaturen svalare än i tropisk låglandsregnskog men nederbördsmängden är större och fördelad över hela året.

Den höga luftfuktigheten gynnar epifytiska växter som kan slå rot i trädens grenklykor och barkspringor. Ordet epifyt kommer av grekiska epi = på och phyton = växt. Epifyter är inte parasiter som suger näring ur sin värd, utan har sin växtplats i träden där de kommer närmare solljuset. På epifytväggen växer epifytiska ormbunkar, kaktusar, ananasväxter och storbladiga kallaväxter av släktet Anthurium.

Rummet domineras av ormbunkar, alltifrån stora trädormbunkar till de minsta epifyterna på deras stammar. Ormbunkar sprids med sporer som bildas i sporgömmen på bladens undersidor. Sporgömmena sitter ofta i mönster av prickar eller streck. Ibland kan de sitta koncentrerade på en del av bladet eller på speciella blad. Ormbunkar är speciellt vanliga i fuktiga, skuggiga skogar och som epifyter i regnskogarnas trädkronor.

Doftknippa
Doftknippa, Cochliostema odoratissimum. Foto: Mia Olvång

 

 

Området kring Perth i det sydvästra hörnet av den australiska kontinenten har Medelhavsklimat. Där kan värmeböljor svepa in från de närliggande ökenområdena och bush-bränder är vanliga.

Australienrummet
Australienrummet. Foto: Mia Olvång

 Landskapet i sydvästra Australien är flackt och sandigt. Det täcks av täta busksnår (kwongan) eller låga eukalyptusskogar (mallee) och hyser ganska få örter. Artrikedomen är ändå oerhört stor, med över 8 000 växtarter. Under den heta perioden ser vegetationen dammigt grå ut på avstånd. Buskarnas blad är nämligen ofta små och hårda och skyddas mot avdunstning genom ett tunnt vaxskikt som ger den grå tonen.

I vårt Australienrum finns många representanter för områdets viktigaste växtfamiljer: proteaväxter, myrtenväxter och ärtväxter. Där finns också flera exemplar av det märkliga grästrädet Xanthorrhoea preissii, speciellt anpassat till att överleva bush-bränder. Under vinter och vår står buskarna översållade av blommor och akaciorna sprider väldoft i rummet.

 

Själva spetsen av Sydafrika, det som växtgeograferna kallar Kapregionen, har en mycket rik och särpräglad flora med 8 550 växtarter varav två tredjedelar bara finns där. I Sydafrikarummet visas två olika vegetationstyper: fynbos och halvöken.

Sydafrikarummet
Sydafrikarummet. Foto: Mia Olvång

I själva Kapregionen finns nästan inga skogar, istället är det buskvegetation som dominerar − fynbos. Den påminner om hårdbladsfloran i Medelhavsområdet, med buskar som har små och hårda blad för att klara sommartorkan. Till fynbosfloran hör proteaväxter, ljungväxter, restioväxter och pelargoner. Kapregionen är också det område i världen som har flest vilda lök- och knölväxter; iris-, amaryllis- och liljeväxter.

Strax nordost om Kaplandets berg sänker sig landet ned mot ett slättområde så torrt att det fått namnet Karoo-öknen. Där finns en rik flora av olika slags suckulenter, växter som utvecklats till att spara vatten i sina stammar eller blad under torrtider. I våra planteringar finns bland annat levande stenar, middagsblommor, törelväxter och aloearter.

 

I Palmhallen odlas ett urval av palmer, flera av dem viktiga nyttoväxter såsom kokos-, dadel-, socker- och oljepalm. Palmerna breder ut sig med stora slitstarka blad, många sträcker sig högt upp mot glashusets tak. Förutom palmer hittar besökaren här många andra invånare från den tropiska regnskogen exempelvis bambu, kakao, banan, lianer och trädväxande epifyter.

Palmer
Palmhallen. Foto: Mia Olvång

Tropisk regnskog fanns ursprungligen i ett bälte runt ekvatorn men är nu koncentrerad till tre kärnområden. Det största finns i Syd-och Mellanamerika, det näst största i den Indo-malayiska regionen i Sydostasien och det tredje i Centralafrika.

Regnskogen är världens artrikaste ekosystem. Trots att den bara upptar ca 7 procent av jordens landyta finns mer än hälften av alla kända arter där och man antar att bara 10 procent av regnskogens arter är upptäckta! På en hektar (100 x 100 m) tropisk regnskog kan det finnas 300 olika trädarter och på angränsande hektar kan artsammansättningen vara en helt annan.

I Palmhallen kan man se exempel på olika växtanpassningar från tropisk låglandsregnskog och nyttoväxter som ursprungligen kommer därifrån.

Kakaofrukter
Kakaofrukter. Foto: Mia Olvång

 

 

I Tropikrummet finns det många växter från jordens varma klimat. Här kan du se kottepalmer, nyttoväxter, köttätande växter och några orkidéer.

Kottepalm
Indisk kottepalm Cycas circinalis. Foto: Mia Olvång

Kottepalmer tillhör de nakenfröiga växterna, tillsammans med barrträd, gnetumväxter och gingkoväxter. Kottepalmer är en gammal grupp som har funnits i åtminstone 250 miljoner år. I dag finns det ca 300 arter, alla mer eller mindre utrotningshotade. I mittrabatten visas ungefär 15 arter.

En annan gömfröig växtgrupp är gnetumväxter. Samtliga tre släkten, Welwitschia, Gnetum och Ephedra finns här.

Ett axplock av de nyttoväxter som odlas i varmare klimat finns här. Flera använder vi nästan dagligen som fiberväxten bomull och kaffeträd och tebuske till dryck. Frukterna avokado, mango och guava och de en gång i tiden exotiska kryddorna kanel, kardemumma och kryddpeppar hittar du här.

Längs den södra väggen finns det några odlingsskåp. I ett av, orkidéskåpet, visas tropiska representanter av orkidéer. Orkidéfamiljen är en av de största växtfamiljerna med fler än 2 5000 arter. De flesta arterna återfinns i tropikerna. Ungefär två tredjedelar av alla arter är epifyter, medan resten är marklevande. I orkidéskåpet finns också flera arter av tillandsia, ett släkte i familjen ananasväxter.

I två andra skåp har vi köttätande växter. I naturen hittar man ofta köttätande växter på näringsfattiga sura jordar med kvävebrist. ”Köttdieten” fungerar då som komplement för att få mer näring. I Sverige finns tre släkten insektsätande växter – sileshår (Drosera), tätört (Pinguicula) och vattenbläddra (Utricularia). Här hittar du arter av dessa släkten och andra som kräver varmare klimat, som spektakulära kannrankor, släktet Nepenthes och den populära venusflugfällan, Dionaea muscipula.

Venus flugfälla
Venus flugfälla. Foto: Mia Olvång
 

Om Edvard Andersons växthus

Grosshandlare Edvard Anderson (1865–1936) testamenterade sin förmögenhet till Bergianska stiftelsen vid Kungliga Vetenskapsakademien: "För inrättandet och drivandet av en vinterträdgård, där medelhavsklimatets och därmed jämförliga klimatområdens träd, buskar och örter äro uteslutande representerade".

Om Edvard Andersons växthus

 

På denna sida