2017-06-02

Buskpion. Foto: Gunvor Larsson
Foto: Gunvor Larsson

Buskpion (Paeonia suffruticosa) har odlats i Bergianska trädgården sedan 1930-talet. Fröerna kommer ursprungligen från ett buddistkloster i Kina. En botanist vid namn J. F. Rock tog med sig dessa fröer till Arnold Arboretum i Boston MA, USA som  sedan spred dem vidare till ett fåtal botaniska trädgårdar i Europa.

Bergianska trädgården sålde fröerna vid den egna handelsträdgården och odlade även upp egna buskpioner som vi kan se än idag: utanför Bergianska institutionen (på vägen som går till höger ner mot Brunnsviken från informationstavlan vid norra huvudentrén), på Stora fjället samt vid vägen som går bakom Stora fjället till Japanska dammen. Mellan Stora och Skandinaviska fjället finns flera olika arter av buskpioner. Även örtartade pioner.

Även längre in i parken nära Italienska terrassen, vid löktrappan finns pioner att se, framför allt örtartade.

Lite pionfakta:

Pionsläktet innehåller ca 25 arter och är det enda släktet i växtfamiljen Paeoniaceae. En del är vedartade buskar men de flesta är örtartade perenner. Utbredningsområdet är från Portugal och Marocko över södra och mellersta Europa och de tempererade delarna av Asien till Japan samt ett par arter på nordamerikas västkust. Den nordligast örtartade pionen växer på Kolahalvön. Buskpionerna växer alla i mellersta Kinas bergsområden, Tibet och Mongoliet.

Det finns ett flertal arter i södra Europa som inte är härdiga hos oss. Men berg- och korallpionen (P. officinalis och P. mascula) har varit i odling sedan medeltiden.

Doftpionen Paeonia lactiflora som härstammar från bl.a. Kina blommar ett par veckor efter de andra.