Den spektakulära växten utmärker sig genom sin storlek, märkliga form och hemska stank – och att den blommar över på två–tre dagar. Arten har bara blommat tre gånger tidigare i Sverige, första gången var 1935 i Bergianska trädgården.
Den 16 juli är den en falnande skönhet. Foto: Sari Södergren
Den 11 juli hade kolven gulnat lite och hölsterbladet är än mer purpurrött. Doften av kadaver var svagare.... Foto: Astrid Fyhr
Nu är den utslagen, foto från kl. 7 den 10 juli. Den hade slagit ut under natten, stanken av kadaver är stark...! Foto: Astrid Fyhr
Titaniska jättar från Sumatra
Jätteknölkallan blommar i Bergianska i maj 2011. Foto: Gunvor Larsson
Arten upptäcktes 1878 på Sumatra av en italiensk botanist och fick namnet Amorphophallus titanum vilket betyder jättelik oformlig fallos. I grekisk mytologi var de jättelika titanerna barn till Gaia (jorden) och Uranus (himlen). Bergianskas kallor har fått namn efter titanerna; Cronus blommade 2011 och Crius är på väg att blomma nu.
Växten bildar en enorm underjordisk knöl, som störst 160 kilo tung. Från knölen skjuter det upp ett enda titaniskt blad, stort som ett litet träd. När bladet vissnat ner går knölen i vila några månader och då den vaknar upp igen har förhoppningsvis en blomknopp bildats. Blomställningen skjuter upp med en väldig fart och kan växa fem till 15 cm per dygn. När den nått 1,5–2,5 meters höjd vecklar ett hölsterblad ut sig likt en purpurröd, plisserad sammetskjol.
Jätteknölkalla hör hemma i regnskogen på ön Sumatra i Indonesien. Där växer den i ett område litet större än Småland. En jätteknölkalla blommade för första gången utanför Sumatra i London 1890. Den har blivit alla botaniska trädgårdars önskeväxt och skapar en skräckblandad förtjusning bland sina åskådare.
Den första kvällen skickar blomställningen ut en vidrig doft av kadaver, rutten fisk och bränt socker. Stanken och det köttröda hölsterbladet lurar asbaggar att försöka lägga ägg i blomställningens inre. Där hålls de fångna under två dygn innan de släpps ut igen. Det första dygnet är bara växtens honblommor utslagna, hanblommorna släpper sitt pollen först under det andra dygnet. Inpudrade med pollen flyger asbaggarna iväg, redo att luras av nästa jätteknölkalla.
För mer pressinformation kontakta
Karin Martinsson 1:e trädgårdsintendent 070-5451029, 08-545 91 704
Gunvor Larsson, trädgårdsintendent 070-2337492, 08-545 91 708
1. Trädgårdsmästare Thomas Berglind planterade om knölen den 16 april. Den vägde då drygt 50 kg. 2. Plantan flyttades från Victoriahuset den 24 juni och står nu i Edvard Andersons växthus. 3. Knoppen var 1 m hög den 25 juni. Foto: Birgitta Eklöf och Astrid Fyhr
4. Den 27 juni är den 117 cm därefter har den växt ca 10 cm per dag 5. Den 2 juli mäter vi 162 cm, 20 cm högre än den som blommade 2011! Nu har bladen som skyddar knoppen börjat vissna. 6. Idag 3 juli har sista bladet fallit och hölsterbladet börjar få färg, tillväxten avtar 168 cm. Foto: Thomas Berglind
7. Den 4 juli är knoppen tjockare och hölsterbladet har mörknat betydligt sedan igår. Den växer fortfarande på höjden nu 173 cm. 8. Närbild uppifrån på kolven med det brunröda hölsterbadet. 9. Den 5 juli mäter vi 178 cm och 101 cm i omkrets, i fortsättningen kommer kallan att växa mer på bredden. Den 6 juli var den 183 cm, ju större blomställningen blir desto längre tid tar det innan de slår ut, men nu är det inte långt kvar....7 juli 186 cm, börjar lukta lite. Foto: Thomas Berglind
10. Idag den 8 juli är den 190 cm hög , 48 cm högre än den förra, och 109 cm i omkrets. 11. På närbilden av hölsterbladet ser man att det är vackert purpurfärgat på insidan. En svag aslukt kan anas... 12. Klockan 10.20 lite vätska rinner ner vid basen av knoppen. Det är ytterligare ett tecken att blomningen är nära. Foto: Astrid Fyhr
