2015-09-29
Under 2014 renoverades delar av Edvard Andersons växthus. Bland annat passade vi på att bygga om epifytväggen i Ormbunksrummet. De tidigare kokosfibermattorna byttes ut mot skivor och en filtduk med planteringsfickor. Växtmaterialet förändrades och nu hittar man växter främst från bergsområdena i Anderna, Nya Zeeland och Australien. Från den gamla väggen sparade vi växter i form av mindre plantor, sticklingar och frön, dessutom köptes och byttes nya unga plantor in.
När den nya väggen stod klar i december förra året såg den lite naken ut när man jämförde med den frodigt gröna väggen som funnits där tidigare. Under det här året har väggen transformerats i takt med växtkraften och nu ser man en tydlig skillnad mot den kala synen som mötte besökarna i januari när växthuset slog upp portarna efter renoveringen. Redan nu ser man blommor på flera av växterna och vi ser med spänning fram emot hur väggen kommer att utvecklas i fortsättningen.
Ordet epifyt kommer av grekiskans epi = på och phyton = växt. Det är växter som lever sitt liv ovanpå något annat, exempelvis en annan växt eller en klippa. En epifytisk växt utnyttjar läget, men suger ingen näring från växten den växer på. Den är alltså ingen parasit. En epifyt behöver inte ha sina rötter nedborrade i marken utan får tag på näring på annat sätt. Det ser nästan ut som att vissa växter skapat sin egen blomkruka, titta bara på älghornsbräken, vissa kallor och arter i ananasfamiljen.
Så här såg det ut i början av renoveringen:
Nu ska epifyterna växa till sig på den nya väggen