Nästan alla växtfärgningsämnen är vattenlösliga men det behövs betmedel för att färgen ska fästa på textilfibrer. Det fungerar som ett slags klister för färgen. Betning gör också att färgen inte bleks så lätt. Ett vanligt betmedel är alun.
Växtfibrer av cellulosa är betydligt mindre mottagliga för både färgämnen och betmedel än animaliska fibrer såsom ull och silke. Speciella metoder krävs för att få ut starka eller mörka färger på bomull och lin.
Krapp färgar rött och vejde färgar blått
Krapp Rubia tinctorium växer naturligt från Sydeuropa till västra Himalaya och är en av de äldsta färgväxterna. Människan har färgat med krapprötter i årtusenden. Växten har tidigare odlats även i Sverige och förekommer idag sparsamt förvildad. Numera importeras rötter i mindre omfattning.
Färgämnet alizarin är ett rött färgpigment som ursprungligen utvanns ur roten på krapp. Idag framställs det syntetiskt ur stenkolstjära. Färgning med alizarin (krapprot) ger röda, rosa, orange-röda eller tegelröda färger på textilier. Det röda färgämnet påverkas av temperaturen på färgbadet, ju varmare desto mer brunröda toner.
Det är bara ett fåtal växter som ger blå färger, bland annat vejde, indigoarter och färgpilört. Vejde Isatis tinctoria innehåller det blå färgämnet indigo. Växten odlades i Norden för ca 2 000 år sedan. Under medeltiden var det den näst viktigaste handelsvaran efter vin i Europa, men den förlorade sin betydelse på 1500-talet efter att färgämnet indigo började importeras från Indien.
Historiskt har vejdefärgning varit en mycket komplicerad process med hemliga recept som endast några få hantverkare kände till. Mest miljövänligt är om färgningen sker genom fermentering (en naturlig jäsningsprocess).
Vejde växer sällsynt vilt vid Östersjöns stränder i södra Sverige.
Vilken färg ger växten?
| Växter som ger blått | vejde Isatis tinctoria färgpilört /japansk indigo Persicaria tinctoria västindisk indigo Indigofera suffruticosa australisk indigo Indigofera australis gul färgväppling Baptisia tinctoria |
| Växter som ger rött | krapp Rubia tinctoria färgmåra Asperula tinctoria safflor Carthamus tinctoria (används mest på siden och många överfärgningar) |
| Vattenlösliga betainrika växter som ger mindre beständiga röda toner | kermesbär Phytolacca acinosa blodamarant Amaranthus cruentus ‘Hopi Red Dye’ malabarspenat Basella alba ‘Rubra’ |
| Växter som ger gult | färgreseda Reseda luteola ängsskära Serratula tinctoria färgginst Genista tinctoria färgkulla Cota tinctoria tigeröga Coeropsis tinctoria gullskära Cosmos sulphureus sammetstagetes Tagetes patula flicköga Coreopsis grandiflora kryddfänkål Foeniculum vulgare kardon Cynara cardunculus morot Daucus carota gul lök Allium cepa renfana Tanacetum vulgare björk Betula pendula pil (olika arter av Salix) |
| Växter som ger beigt | kryddsalvia Salvia officinalis stinktagetes Tagetes minuta mörkröd dahlia Dahlia x pinnata daggkåpa Alchemilla vulgaris en Juniperus communis gran Picea abies |
| Växter som ger oranget | flicköga Coreopsis grandiflora gullskära Cosmos sulphureus tigeröga Coreposis tinctoria |
| Växter som ger grönt | sommarrudbeckia Rudbeckia hirta var. pulcherrima (sorter med mörkare blommor som 'Cherry Brandy') rödbladig bitterpilört Persicaria hydropipper färsk vass Phragmites australis (blomax) getapel Rhamnus cathartica (bär) De två sistnämnda växer vilt i naturen. |
| Växter som ger lila-rosa-grå-blå färgtoner | mörkröda/svartlila blommor av stockros Alcea rosea ’Nigra’ petunia Petunia x hybrida ’Debonair Black Cherry’ bukettviol Viola x williamsii 'Sorbet Black Delight' Lila morot Daucus carota ‘Deep Purple’ solros Helianthus annuus ‘Hopi Black Dye’ bladmynta Perilla frutescens mörkröd basilika Ocimum basilicum. Fryst växtmaterial ger blå toner. Färgens nyans beror på PH-värdet i färgbadet. |
