2017-08-09
Den fem meter höga agaven Agave americana kan beskådas i Medelhavshallen i Edvard Andersons växthus. I slutet av maj började blomställningen skjuta upp likt en jättesparris ur bladrosettens mitt och två månader senare hade de första blommorna slagit ut. Blomningen pågick till 25 augusti. Den gamla blomställningen kommer att stå kvar tills vi ser om det bildats några frön.
”Den växt, vilken blommar så ofta, som en engelsman ler.” Yttrandet fälldes av en fransman och syftar på den mest omtalade egenskapen hos agave, förr ofta kallad hundraårig agave. I agavens hemland Mexiko blommar den redan efter sju till tio år, men i växthus i norra Europa kan det ta upp till 70 år. Och det är just vad som hänt i Bergianska trädgården, för första gången i trädgårdens historia.
Tur att växthusets takhöjd räcker till för agaven
En sex–sju meter hög blommande agave kan skapa utrymmesproblem. I Sverige kan den bara stå utomhus på sommaren, vintertid behöver den ett svalt växthus. Stort nog för den mer än meterbreda bladrosetten och högt i tak. Sommaren 1866 började en agaveblomställning skjuta fart från en 40-årig agave i ett växthus på Säfstaholms slott. Efter ett par månader fick en extra glaskupol byggas till för att inte växthusets glastak skulle sprängas.
I Edvard Andersons växthus är det som tur var 14 meter högt i tak i Medelhavshallen. Där kan man dessutom gå upp på den inre terrassen för att beskåda blommorna på närmre håll.
Växt med hög status
Upptäckten av Amerika 1492 innebar att en mängd nya nytto- och prydnadsväxter fördes in till Europa. Den första agaven anlände 1561 och skapade sensation när den blommade i Florens tjugofem år senare. Sedan dess har det setts som en stor märkvärdighet när en agave blommar, åtminstone i norra Europa.
Första gången en agave blommade i Sverige var år 1708, på Noors säteri straxt utanför Knivsta i Uppland. Händelsen ansågs så märkvärdig att den skildrades i fyra skaldestycken, bland annat av den kvinnliga poeten Sophia Elisabeth Brenner och av botanikprofessorn i Uppsala, Olof Rudbeck den yngre. Den agaven hade införts till Sverige från Holland av Gustaf II Adolf kring 1623 och ansågs vara 92 år när den blommade.
Vid Rosendals slott blommade en agave 1834, den första i Stockholm. Den 26 augusti skriver Årstafrun, Märta Helena Rehnstierna, i sin dagbok: ”For till Rosendal att se den höga nu i knopp stående Aloe [=agave] kringbygd med glasfönster.” Den torkade stängeln efter agaven visades sedan i flera år som en kuriositet.
Prynadsväxter som används till brännvin och snören
Agave är i första hand en prydnadsväxt, men den har också haft andra användningssätt. En fullvuxen agave innehåller stora mängder lagrade kolhydrater. De behövs för att kunna bilda den väldiga blomställningen. I Mexico är det vanligt att plantan skördas strax innan den skall blomma. När agavens ”hjärta” bakas i hög värme omvandlas kolhydraterna till socker. Den rostade agaven krossas, jäses och destilleras till alkohol – mezcal.
De taggiga bladen har gjort att agaver använts som levande stängsel för att hålla boskap in- eller utestängda. I länder med lämpligt klimat, till exempel kring Medelhavet och i Australien, har de planterats som långa, täta häckar. Tyvärr är de lite för effektiva. Eftersom inga djur vill äta av de taggiga plantorna har agave kunnat sprida sig ut i naturlig vegetation där den konkurrerar med inhemska växter.
I Bergianska trädgårdens växthus odlas ytterligare 17 av agavesläktets cirka 300 arter, bland annat fiberväxten sisalagave, drottningagave och trådagave. För alla växtodlare är sisalsnöre välkänt som ”tomatsnören”. Sisal är namnet på den hamnstad i Mexiko varifrån sisal ursprungligen exporterades. De stora odlingarna ligger numera i östra Afrika.
Pressinformation
Pressbilder: www.bergianska.se/pressbilder
Karin Martinsson, Förste trädgårdsintendent, Edvard Andersons växthus
08-16 42 18, karin.martinsson@bergianska.se
Mia Olvång, Informatör, 08-16 14 75, mia.olvang@bergianska.se
AnnSofie Börjesson, Informatör, 08-16 30 91, annsofie.borjesson@bergianska.se