4 april 2017
I torsdags förmiddag utrymdes en del av en korridor i Edvard Andersons växthus personaldelar. Doktorand Kristina Bolinder, som arbetar i föreståndare Catarina Rydins forskargrupp, riggade ett experiment med flera pollenfällor på olika avstånd från ett barrträd i växtfamiljen Podocarpaceae. Först ut att testas var Podocarpus lambertii som har väldigt fina kottar just nu.
Trädet utsattes för vind så att pollen kunde flyga iväg. Tanken är sedan att jämföra hur snabbt antalet pollen i fällorna minskar med avståndet från kottarna mellan de olika släktena av Podocarpaceae som ska ingå i studien. De andra släktena som kommer att undersökas är Acomopyle och Saxegothaea, där den sistnämna har en helt annan befruktningsmekanism än de övriga. Så vems pollenkorn flyger längst, eller hur bra kan pollen flyga? Hur skiljer sig detaljerna åt för pollination och befruktning?
”Vi är intresserade av att undersöka hur de morfologiska egenskaperna hos pollenkornen som är viktiga för spridning av pollen, pollination och fertilisering skiljer sig de hos dessa vindpollinerade släkten med helt skilda fertiliseringsmekanism. Som första försök undersöker vi nu hur långt pollenkornen kan flyga med hjälp av pollenfällor utplacerade olika långt från en kotte som utsätts för vind i riktning mot fällorna.”, säger Kristina Bolinder.
Åretrunt-gröna barrträd
Växterna tillhör växtfamiljen Podocarpaceae. De är åretrunt-gröna barrträd som framförallt lever tropiskt och subtropiskt på södra halvklotet, Nya Kaledonien, Nya Zealand och Tasmanien. Släktet Podocarpus lever tempererat i framförallt Sydamerika (Anderna fram för allt), men återfinns också på höga berg i Asien och Afrika. Podocarpus lambertii som undersöktes på torsdagen lever i Brasilien och Argentina. Det exemplar som finns i Edvard Andersons växthus härstammar från Brasilien. Arten är klassad som "nära hotad" av International Union for Conservation of Nature, IUCN.
Pollen med säckar sprids längre
Bakgrunden till experimentet som genomfördes i Edvard Andersons växthus är att pollen som kan flyga långa distanser medför ökade chanser till befruktning hos barrträden som generellt sett är vindpollinerade. Många barrträdsgrupper har pollen med ihåliga säckar på, så kallade ”saccata pollen”. Säckarna fungerar dels som ”flytsäckar” för att pollenkornet ska kunna flyta uppåt i pollinationsdroppen mot ett uppochnervänt fröämne, men också för att öka de aerodynamiska egenskaperna hos pollenkornen och göra att de kan flyga längre distanser. (Pollinationsdroppen = en droppe vid fröämnet och fungerar som en landningsplats för pollen och som groningsmedium för pollenkornet. Fröämnet = det som så småningom utvecklas till frö.)
De ihåliga pollensäckarna ökar luftmotståndet som pollenkornet utsätts för genom att tillföra maximalt med yta, men samtidigt minimalt med vikt. Detta medför att pollenkornet tillbringar längre tid i luften och därigenom ökar även längden på spridningen. Pollen med säckar återfinns endast hos ett fåtal nutida släkten tillhörande växtfamiljerna Pinaceae och Podocarpaceae.