Traditionell växtfärgning
Traditionell växtfärgning görs vanligen på ullgarn, men metoden lämpar sig lika bra på siden. Textilier av växtfibrer får svagare färg och sämre ljusfasthet.
Det textila materialet hettas upp i färgbadet till 90 °C under en timme. Textilierna får sedan svalna i färgbadet.
Resultatet blir bäst om textilierna är betade i förväg med alun (ca 10 % av materialets vikt) och ibland även vinsten (ca 5 % av materialets vikt). Betmedel fungerar som ett slags "klister" för att färgen ska fästa på fibern. Både alun och vinsten ökar ljus- och hållfastheten.
Det går bra att använda färskt växtmaterial som fått koka upp under en timme dagen innan. Vid färgning med krapp, kermesbär och blodamarant ska temperaturen inte överskrida 60 °C, för då blir färgtonen mindre röd.
Solfärgning
En långsam men skonsam färgningsmetod är solfärgning där färgväxt och textilier eller garn ligger i vattenbad (25–40°). Ställ en glasburk i solen upp till en vecka. Vattenkvalitet och pH påverkar och kan vara avgörande för slutresultatet. Solfärgning är skonsamt för miljön. Dels används mycket lite vatten och all energi fås från solen.
Organiskt material som komposteras alstrar också värme, exempelvis färskt gräsklipp och stallgödsel. Det kan bli upp till 70 ˚C i färskt gräsklipp! Denna metod lämpar sig för att färga textilier med shibori, en teknik där tyg viks, knyts eller sys för att skapa mönster.
Hapa Zome, mekaniskt växttryck
Tekniken kommer ursprungligen från Japan. Med hjälp av en hammare kan man få växtfärger och växtformer att fastna på tyg. Bäst resultat blir det om textilierna förbetas med alun och slutfixeras med strykjärn.
Olika blommor och blad, exempelvis styvmorsviol Viola tricolor, går bra att använda. Du behöver också en hammare och en bräda till underlag. Lägg blommorna och bladen på tyget. Använd pappersservetter eller tyg överst för att undvika att banka direkt på blommorna. Det finns oändliga möjligheter att skapa fina mönster med olika växter.
Prova dig fram. Vissa växter som ek, rönn och salvia ger bestående mönster. Men violer och ringblommor tål varken ljus eller tvätt.
Eco Print och Bundle Dyeing
Eco Print och Bundle Dyeing är tekniker där blommor och blad pressas hårt mot förbetat tyg genom att tyget antingen viks eller rullas ihop. Om tyget är vikt används träbrädor och metallklamrar för att växterna ska pressas hårt mot tyget. Runt det rullade tyget viras snören. Materialet kokas sedan under en timme och ska helst svalna i färgbadet. Det är viktigt att bladens undersida ligger mot tyget.
Foton: Kaili Maide
Till denna metod används förslagsvis eklöv, rosenblad, björnbärsblad, stinktagetes och ängsskära. Blommor från mörka stockrosor och petunior, gullskära, tigeröga samt lökskal ger extra färg.
Indigofärgning
Det är bara ett fåtal växter som ger blå färger, bland annat vejde, indigo-arter och färgpilört. För att det blå färgämnet indigo ska kunna fästa på textilier behöver man göra färgbadet basiskt och reducera syremängden. En metod är fermentering, en naturlig jäsningsprocess. Lut från björkaska eller kalk gör färgbadet basiskt. Med hjälp av glykossirap och vetekli sätts fermenteringsprocessen igång.