Regnskogens olika växtskikt
Skogen är uppbyggd i fyra skikt. Det första bildas av de allra högsta träden som blir ca 60 meter höga och står ganska glest. De höjer sig över skogens andra skikt som utgörs av majoriteten av trädens trädkronor på 30–40 meters höjd. De står såpass nära varandra att de bildar ett tätt krontak som släpper igenom väldigt lite solljus.
Under krontaket är det ganska mörkt. Växterna i det tredje växtskiktet är 5-6 meter höga och skuggtåliga. De har ofta stora blad för att fånga upp så mycket ljus som möjligt. I detta skikt växer många palmer.
Till markskiktet, det fjärde skiktet, når bara 1–2% av solljuset och där finns nästan ingen växtlighet. Nedbrytningen går mycket snabbt p.g.a. värmen och den höga luftfuktigheten och näringsämnena tas snabbt upp av alla ytligt liggande rötter. Detta gör marken näringsfattig.
Marken
Det mesta av nederbörden i regnskogen når inte marken utan fastnar i krontaket. Dessutom är jorden näringsfattig eftersom nedbrytningen går snabbt i den varma fuktiga miljön. Träd och andra växter med rötterna i marken har därför ett grunt men utbrett rotsystem för att snabbt kunna ta upp näring och det lilla vatten som når marken. För att bli mer stabila har de höga träden utvecklat olika typer av stödrötter. Vissa träd har plankrötter som kan börja 10 meter upp och bilda tjocka skivor längs med och vinkelrätt ut från stammarna ner till marken. Många palmer har meterhöga adventivrötter vilket ger dem både stabilitet och möjlighet att ta upp mer näring.
Låglandsregnskogen är den mest hotade regnskogstypen eftersom det glesa markskiktet gör den lättillgänglig för skogsbruket samtidigt som den innehåller många kommersiellt intressanta timmerträd.
