Foto: Lars Gunnar Reinhammar
Ormbunkars evolutionära historia kan spåras flera hundra miljoner år bakåt i tiden, men nu levande arter är betydligt yngre.

Landväxternas gemensamma ursprung kan spåras dryga 450 miljoner år bakåt i tiden. De äldsta fossila spåren är små spridda fossiliserade sporer som åtminstone till viss del verkar ha producerats av växter som liknar dagens levermossor. Lummerväxter, ormbunkar och barrväxter kan spåras nästan lika långt tillbaka i tiden, även om nu levande arter är betydligt yngre.

Fossila spår lämnas bara i undantagsfall

Fossil är användbara för de utgör direkt bevis på att en viss organism (fossilet) fanns på den aktuella platsen vid den aktuella tidpunkten. Men fossil kan vara dåligt bevarade och därmed svåra att förstå. De utgör också en mycket liten del av den mångfald som fanns. De flesta organismer bryts ner och försvinner snabbt efter att de dött. Bara i undantagsfall, och under specifika omständigheter, finns potential för fossilbildning.

Idag kan man även använda molekylära data och släktträd för att rekonstruera evolution av organismers egenskaper och mångfald. Det är ofta mycket kraftfulla verktyg som fört evolutionsforskningen framåt på ett otroligt sätt de senaste decennierna. Men även molekylära data och moderna analysmetoder har sina svagheter. Man kan exempelvis inte få fram molekylära data av fossil som har miljontals år på nacken. Och släktträdsanalyserna kan vara komplexa med viss osäkerhet i resultaten som följd.

Släktträd, alltså hypoteser om släktskap mellan organismer, utgör annars en mycket viktig grund för nästan all forskning inom biologin. Att förstå ursprung, vad som är ett arv från anfäderna och vad som är evolutionära innovationer för en viss grupp organismer, är en nödvändig grund för studier av anpassning till miljön, det så kallade naturliga urvalet och många andra biologiska frågeställningar.

Evolutionen är inte "en stege mot förbättring"

Ibland tänker man kanske felaktigt att konsekvensen av evolution blir en slags linjära utvecklingslinjer; ”först kom den organismgruppen, sen kom nästa”. Ibland kan det till och med vara lätt att felaktigt föreställa sig att denna linje är någon slags ”stege mot förbättring”. Till exempel kanske man ibland tänkt på ormbunkar som en ”primitiv föregångare” till fröväxter.

Ingenting kunde vara mer fel. Evolutionen är inte på väg mot ett givet mål. Och ormbunksväxter och fröväxter är systergrupper. De härstammar från en gemensam anfader och har utvecklats parallellt under flera hundra miljoner år. Ingen av grupperna är mer ”primitiv” än den andra. För övrigt har alla organismer en blandning av primitiva egenskaper, ärvda från anfäder, och nyare innovationer som kanske är unika för gruppen. Därför är det missvisande att tala om en art eller organismgrupp som ”primitiv” eller ”avancerad”. Den är troligast både och på samma gång.

Med dessa ord vill jag introducera Bergianska trädgårdens tema-år om evolution. Under året kommer du kunna ta del av mycket mer information om växter och deras evolution, både här på hemsidan och när du besöker oss. Vi har visningar och rundturer du kan ta på egen hand, och i år sätter vi extra fokus på den spännande historien om landväxternas ursprung. VÄLKOMMEN!

Catarina Rydin, professor och föreståndare för Bergianska trädgården